Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1855, sida 3

af ett godt bord. Det är alls ide mes ra onaturligt för den ciwiliserade mens niskan att föredraga tryffel och dampigs noner framför fill och potatis, än för hästen att föredraga hafra framför hackelse. Derjemte, och utan att wilja in: tränga i frägans moraliska betydelse, samt wåga en beräkning öfwer t. er. bwad inwerkan stekspettet utöfwat på slägtete förwekling, bekänner jag öppet, att jag sällan funnit mig komma bättre öfwerens med mina medmenniskor, än då wi lefwat godt tillsammans. Ja, för en af de warmaste handtryckningar, jag någonsin fått uppbära, har jag att tacka — ide ett ömt hjerta, ide in wacfer tanke, ide en ädel handling, ac nej — en äfkta Strasburgergäslefwer pastej; och hwem bar ide erfarit, huru behag: ligt lifwets disharmonier öfwerröstas af glasens flang .... Grefwe Knuts goda middag smafade gästerna förtraffligt. Wi åto och drucko, drucko och äto, woro upprymda och älffe wärda efter bästa förmåga. Då wi hunnit till deserten och den