Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1855, sida 3

försummande dör medföra borgerliga förs luster ansågs af många böra jakande be swaras. Ordföranden erinrade att man här war inne på den ömtåliga frågan om statens rätt att straffa förbrytelser mot förra taflan, och att här en bestämd rågata borde uppdragas kring statens straffrätt, så framt man wille bringa å bane annat än sitt enskilda tycke. Hen ösandenses. särdeles hr pastor Brandell afwisade med bestämdhet statens rätt att twinga någons samwete såwäl i denna saf fom i andra trosmål. MNågotffyodswärn kunde staten härmed ej winna ge detta otillbörliga tvång mot religionsföraktare och skrymtare, hwilka just till följe at detta sitt dåliga täntesätt lät: tajt beqwämade fig både till MNattwardågång och andra utwärtes werk, under det att den samwetsgranne menniskan låt: tast fastnar i betänkligheter. Wid sjunde frägan om Sabbatens helgd i wårt fädernesland, skildrade herr Comminister Wadman den oförsynthet, hwarmeo alla slags handtwerk och nårine gar bedrifwas både i städer och på land om Sabbaten. Han hade i Upland hört egendomsherrar buda upp sitt folk att föra åfern om Söndagar. Han hade under sjelfda Gudstjensten fett folk baka och slagta. J Helsingland gick wäl ej sådant ännu an; men någon tillbörlig wördnad för Herrans dag fann han ide. Sjelf wa ofwerheten uttlyser bewvåringåmönstringar och durchmarcher midt under Gudstjensten. Conferensen känge wäl att genom utwärtes twång sabbarsarbete hindrades så wäl i den gamla Judiska staten som i de Angloamerikanska samhällena, och att en sådan sabbatshelgd ej wore NÅ got säkert bewis vå företräde i andelig fullkomlighet i jemförelse med de land der staten litet eller intet wärdar fig derom och der sabbatshelgden är den fria öfwer tygelsens frukt, beklagade likwäl hvaghe ten af denna öswertygelse då den ej måg tade bryta ogudaktiga landseder. Wid åttonde frågan ansåg Gonferensen att presterna till upprätthållande af sabbatens helgd borde så widt möjligt wore afhålla fig från att sjelf hålla fr laser och antaga bjudningar, famt offtyra bröllopps hållande på sabbaten. Men framförallt borde presterna tänka på att nyttja söndagseftermiddagarne då omftåndigheterna det medgåfwo till Bibelförklavingar och andra andeliga öfningar Chu vu meningarne funna wara delade om tillåtligheten i allmänhet af dans och fortspel, ansåg Conferensen fådana förftröelser icke passa prester i allmänhet och minst på sabbaten. Några förbindelser ansåg Conferensen ej tjenligt att affordra Icdamöter i detta hänseende. Den hade full: gjort fin pligt genom att enhålligt uttala grundsatsernas wigt. J sådana ting wille man att färlefen skulle werka fritt; det wore ej behöfligt att underftödja ilwiljans rop att man handlade under munfe reglans twång. (Forts.) — J anledning af det sätt hwarpå wårt kära fädernesland wid den stora werldserpositionen är representeradt, lä —— — a— vu ———— —— ——— — ses från 7. efter art omt. term men en i bön häll. kejsa erpo ock, litär helsa war! ning öfwe eget, på k i po den gen larn befol öfwe intr Allt elfen man tan konst de g war en j wit hwa dan land Wid de,s te, 3 fann onsf gaf såg från sedar wrål grun detta strax het: rum re h jade ker f tio g enda år b den nens att oa la S godt det? strip af män dage menn dien 00h::0 hhhh t ner NERE