Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1855, sida 3

dagar förr eller sednare. DÅ bar du glömt hur han tilltalade tig, hånade vig och jagade dig bort; den gången tror jag nog du haft lust til hämnd Dess utom hwad wil du lefwa af? Du tror kanske att här skola finnas flera medlide samma narrar, fom tara sig af dig, men du glömmer art jag häller för myds taf dig för att skiljas från dig. Nöd, fruktan, hämndbegär reste sig i hans inte. De äro tre starka mafter. Men då de båda samraterna om aftonen smögo åt wäggen, tydte han deck atv der fans någon fom säg dem. Fa wiss fans det någon fom fåg bem, men det war intet menskligt öga. Brottet blef begånget — allt gick ef: ter planen och till tyngden af en stöld lades det ändå förfärligare of ett mord, — Men den fom fett dem i nattens mörker, ban wille också att broctet asfulle uppdagas, och en tid derefter dömdes kamraten till döden och han, owars lij wi följt, insattes i fängelse för lifstid Forts.