Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1855, sida 3

——— — skafar de darrande bladen, Tanken dras ger detta minne fram ur def gömsle. Förgäfwes utsträcker du händerna dere mot, förgäfwes döljer du ögonen för att ide fe ver, förgäfwes häller du för öronen för att ide böra Oct, eller tror du att fängelsets mörfer fan dölja det för dig — det är allt förgäfwes — ty det är ur själens dunkla djup fom detta minne reser fig. Hör hur den elake kamraten lockar och frestrar honom. Den gamle der nere i gården, säger han, bar pengar fullt upp, reda pengar fedan! Han är fader till hustrun och hennes man skulle ärfwa honom och de behöfwa det icke; wi be höfwa det mera ån de. Den game ligger afsides för sig sjelf; ett steg inom fönstret är lätt gjordt och så äro wi rifa för lång tid. Men om han waknar ock känner oss,