Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1855, sida 2

en tid fortfarit, har opverflädt ängarne med en hopprikf grönska, och at det nu nära fullbordade mårfådet beredt ett gynnande medel till en widare utweckling. Huru länge warar en asigt i Dilettanten? Att olifa åsigter finnas hos olika per. soner, då det är fråga om något wigtigare ämnes bedömmande, är lika wan ligt, fom naturligt. Hwar sak har Åt minstone twå sidor och hwarje person har äfwen minst twå, och tankarna om en sak funna således wara mycket varie rande, och äfven motsatta, då flere der om samtala eller öfwerlägga. Afwen hos en och samma perfon fan och bör en år sigt förändrad, efter wunnen bättre in: sigt och upplysning i ämnet. Denna förändring bör dock ide inträda inom alt för fnappt mellanrum, emedan detta skulle röja en lyktighet, som gör hwarje sådan yttrad och snart åter ändrad åsigt wadlande och opålitlig. Det heter derföre, att man skall stadga fin åsigt, innan man dermed framkommer i det allmänna. For en Tidningsskrifware är detta ett nödwändigt wilkor för hans trowärdighet. Finnes och denna egenffap hos Dilettanten? Wi kunna ej bejaka det, DÅ erempel på motsatsen ligger of få närt fon Dilettantens sednaste nummer. Då wi horliges jemföra denna med n:o 19 af samma Dil., få wisar sig det fenomenet, att hans åsigt om prestwal i sednare n:ret är alldeles motsatt den, som i det förra gjort fig gållande. På förra ssället heter det, att då man betraktar Det wingel och lycksökeri samt de intriger, fom erfarenheten dagligert wisat blifwa en följd deraf att walrätten är utsträckt till 100 a 1000tais menniskor, samt Det sedligt onda, som dessa intriger NnÖdDwANe digt måste medföra, ja synas de hafwa ganska goda skäl för sig, som anse det wara bäst, om utnämningsrätten till le diga prestlägenheter wore öfwerlemnad antingen åt ett inrättadt ecklesiastikt follegium eller stiftsstyrelsen. Med fåstadt af seende på det föga utbildade omdöme, som man nödgas förutsätta hos flertalet af en församlings medlemmar, will det fyr nas fom ffulle utnämningen, begränsad naturligtwis af wissa förnuftiga stadgar, kunna ske både med större owäld och till församlingarnas större båtnad om före samlingarne wore derifrån uteslutna. Detta är nu en gång för alla Dilts å figt om den saken, tänker man; men snart fär man se något helt annat, bara man har tålamod art afbida den tid, fom förs flyter mellan den 8 Maj och den 5 Ju ni. En ny bok gifwer då a ny äsigt, och denna åsigt blir genast Dilettantens, fom förfunnar of, att de Åsannt liberalas sträfwanden i afseende på statens och kyrkans inbördes förhållanden, blifvit i dena bok, fom bår titel af: Statskyrka eller Frikyrka? på ett mästerligt sätte framställda. Se wi nu efter hwad Dil. ur boken framhåller, få år det just frå: gan om Förfamlingens ir rätt att wälja sin fjälaförjare, det will säga just den rätt, från hwilken Dil. nyss anfåg för: AR VE LA nand ma . RR Pp