Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1855, sida 2

gande af Guds godhet, i detta arbete under den fria himmelen, som förnöjde honom; för första gången sitt Hf arbe tade han med lust. Men folket tyckte icke rätt om honom; hang blid war mört och wild; hang sinnelag häftigt och grä. ligt, band ord räa; han talade icke gere na od då gårdens folk en dag uppma: nade bonom att gå i fyrfan och han med uttryck af fasa afslog detta, då be traktade de honom med misstro. Blott en enda warelse fruktade icke, det war det minsta lilla barnet i huset. Det war en liten gosse, och dennes hjerta Hade han wunnit med att skära små båtar åt honom och låta dem segla på wattnet, och derföre wisade gossen honom alltid fi mycken barnslig ömbet och klättrade sig gerna upp till honom. Det war få nytt och owanligt att wara älskad, få att han började fatta wälwilja för barnet. Han rättade fis efter alla dess ne fall, bar det på fina armar, forfärdigade leksaker och syntes belönad af der offyldiga darnets smekningar. Så gick wintern; en honom nästan omedweten tillfredsställelse smög sig in om hans hjerta, och då han stod i wären