Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1855, sida 3

Dilettanten far med ogrundade uppgifter i N:o 18. Inf. beskyller således ide Dilettanten att denna gång hafwa ljugit sjelf, utan blott att hafwa warit tolportör, neml. i afseende på den f. k. iltistiga infrånge ningsmethoden i em till staden angränsande församlings kyrka sistlidne Långe fredag. Ä Dilettanten löper med limstången, då han på fina sagesmäns eller oc fagedqwinnors förhastade uppgifter och wrängda framftållningar låter fina läsare fatta saken få, fom skulle kyrkodörren blifvit tillstängd strax efter högmässopredikan. Detta är raka motsatsen af sanning; men förhållandet år följande: Då, sasom wan ligt, tillsade om aftonfång, samt att de, som kunde fig widfinna, egde att på en stund eller under ringningen begifwa fig ut. Huru månge dcåse, eller ock de qwarsittande woro, samt huru månge, fom fe dermera uteblefwo, kan icke bestämmas; icke heller är ziffran 20 trowärdig. Hwad angår den mindre fördelaftigt kände prostens predikningar, de der till det mesta bestå af otidiga utfarter m. m. hwarföre han ock, så snart predikstolen af honom beträdes, fer kyrkan nästan tom, så uppskjutes med egenteligt ordande der om för denna gång, dels för att ite gö ra repliken lång, dels emedan det beror på omständigheter, om och huruwida Di lettanten tagit sådana förwridningar af sig sjelf, eller af andra. Men icke heller säger här han sannt. Med sin ridderliga sanningskärlek torde Dilettanten ide finna under fin wårdige het att antingen i staden begära samtal med kyrkowaktaren uti ifrågawarande för samling, eller ock sjelf besöka honom, då Dilettanten säfert skall få weta ungefär J anseende till den med störande buller förenade osed, som ett wisst parti tidt och ofta föröfwat medelst nedgående från läf: taren, få och till någon del medelst anträde från närmaste håll i förfan till och genom ftora dörren fedan preften gått på predikstolen, har kyrkowältaren mer än en gång erhållit tillsägelse att hindra få dant medelst dörrens riglande, få framt icke synbar sjukdom å någon af åhörarne inträffade. SÅ gjorde äfwen fyrfowåt: taren å Långfredagen, neml. först sedan presten uppkommit på predikstolen, då we derbörande ock hörsammade honom, utom några få, som icke drogo i betånkande att spatsera fram genom stora gången till en af sidodörrarne och i hastighet be gifiva fig ut. Om den ena eller andra partigängaren i den afsedda församlingen är ofunnig om praris eller disciplin i Stockholm och flerestädes, så kan wäl Dilettanten sjelf icke wara det? — Men hwad me nar han med ercesser? — Menar han den famwetds-religionsoch kyrkofrihet, som så många af partiet äfwen i samma församling taga fig att, wid ord och mes ningar, ja och wid Bibelspråk, fom ide äro efter deras finne, hwiska, nicka, grimasera, stundom och åbäka fig under previAAnngnnnnn33 — night Ad tvänade fia få hala vS or I