Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1855, sida 3

man bekymrade sig föga om en man af genie, som måste arbeta hwar dag, för att förtjena sitt dagliga bröd; man wisste endast om honom så mycket, att i en af förstäderna bodde en stor konstnär, som kallade fig Ludwig van Beethoven, och af hwilken man då och då uppförde en symfonie, men det föll ingen in att räcfa en hjelpsam hand åt den af sjukdom och bekymmer plågade mannen. En händelse wäckte publikens uppmärffamhet på Haydns oh Mozarts medtäflare. Denna händelse, min herre, war under: rättelsen om hans död. De, fom ej gjort någonting för honom under hang lifstid, blefwo nu rörda af medlidande, då han ej mer behöfde någon hjelp. Man trädde tillsammans; en subskription öppnades för resandet af en minneswård och för att betäda kostnaderna för hans begrafning; man hade då ännu ej funnit, i en gammal bureau, de 3000 gulden, fom den fattige mannen trolis gen glömt att han egde. Jag befom, fom många andra, ett bjudningskort att deltaga i processionen, fom skulle beledsaga honom till hans fifta boning; fag bar gömt det till en åminnelse. Det lydde sålunda: Den musikaliska werlden har, aftonen fl. 6, den 26 Mars 1827 förlorat den beröm: de Komponisten Ludvig van Beethoven; han dog af wattensot, 56 år gammal Han har emottagit kyrkans sakrament.