Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1855, sida 3

Jns. slutar nu, för att ide göra artis keln lång. En annan gång torde han komma att belysa det Trio af wittnen, fom hr A. S. i N:o 12 inrymt. De öf riga 100 må stå sitt kast emot ett enda officielt bewis. Den Dilettantiska erinran om fiendtlighet bör ide heller glöm mas. — Wi tillåta of ur Jemtlands Tidning återgifwa följande: — Jemtlands preftz skolläraresällskap hade den 14 uti innewarande månad, El. 3 e. m., sitt wanliga årsfammanträ de å Elementarskolans lärosal här i ftaden. Sammanträdet, fom bewiftades af de flesta i staden för tillfället närmarande prester och skollärare, några civila och en militär, öppnades af ordföranden, prosten Ostlund, med läsandet af n:o 132 i Sw. Psb., och ett tal, fom innehöll 1:o en fort uppgift af orsaken till öfmwerlåggningsämnenas fena spridande detta är; 2:o några warma ord om hans saknad af sällskapets egentliga stiftare, framl. rektor Nordqwist; 3:o en utförligare framftållning ar de orsaker, fom föranledt utgifwandet af de till diskussion wid detta tillfälle föreslagna Ämnen; 4:o en liflig önskan, att den enhet och förtroende mel lan presterskapet, hwilka i alla tider mar rit få wälgörande, och i den närmwarans de wore more få ytterst nödwändiga, måtte alltmera befästas. Efter talets slut företogs de till öfwerläggning föreslagna satserna till pröfning. De woro följande: 1. Ehuru mår tid företer flera ljusa sidor, torde dot icke funna nekas, att den ock framwisar mörka. För den mörkaste sida anse wi likwäl en mycket all mänt rådande principlöshet. — 2. Re former, ware fig i Stat eller Kyrka, hö ra ide allenast hwila på allmängiltiga grunder: utan äfwen och isynnerhet i möjligaste måtto lämpas efter lynne, fedwanor, samt förut gällande lagar, ftadgar och bruk hos det folk, hwars bor gerliga eller fyrkliga tillständ, man will förbattra. — 3. De reformer, fom funna wara nyttiga, nödwändiga och werf: ställbara uti det ena landet, äro det ide alltid i det andra. — 4. Den få fallade Continuitets-lagen, i kraft af hwilken ingen förändring ffer annorlunda, än småningom och med omärkliga steg, gäl ler fårvål inom Kyrkans, fom Ierldshistoriens och Naturens område. — 5. Förbise Reformwänner denna lag, få bereda De ide förbättringar utan omftörtningar. — 6. Det myckna ordandet om nödwändigheten af religionsfrihet grundar fig på ett falskt begrepp såwäl om Religion, fom om Kyrkans förhållande till Staten, och på förblandning af be greppen om samwetsfrihet, befännelfes och lärofrihet. — Det rop, fom i wåra dar gar ofta höjes emot strängare fyrfoförfattningar, härflyter i de flesta fall, dels ifrån en missledd eller missförstådd menniskokärlek, dels ifrån ett ensidigt begrepp om Christendomens wäsende, dels ifrån det falska förutsättandet, att strafflagar i .A A