Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1855, sida 2

Processen mot mig började; man ans slällde förhör med mig, och justerade fina protokoller; men jag war såsom tillintetgjord. Min belägenhet war en sådan, som wäl sällan förekommit, och om hwilken ingen fan göra sig ett ber grepp. Jag funde åberopa mig på min betjents wittnesbörd för att bewisa, att jag samma stund, då den gerning, för bwars begående jag war tilltalad, för: öfwades, läg fördjupad i fömn på mitt rum; men hans wittnesmäl jäfwades; jag kande framställa mer än 20 ansedda personer, som, rörande min farakter och mitt lefnadssätt, kunde afgifwa de mest hedrande intyg, men de egde inget juridiskt witsord. Jag blef emellertid twå månader i fängelse och uthärdade de olideligaste qwal. Ändtligen kom det ögonblick, då jag för sista gången skulle framträda för domstolen, och få höra utslaget i målet mot mig; medwetandet om min oskuld styrkte mig, ehuru jag bort haft alla skäl att misströsta om en god utgång. lkalsd. af den unge mannen, som jag skulle bafwa bestulit, och som ertappat og på gerningen, war omöjlig att wes derlägga; flera än fer personer, för mig fullkomligt obekanta, aflade ed på att de fett mig vå spelhuset. Till våga på allt, hade slutligen äfven Kapten Stormhandske intygat, att