Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1855, sida 3

ga kristna, men att alla, jom omfatta baptism, i sjal och hjerta aro sådana, wågar jag förneka. Paulus deremot bjuder (1 Cor. 7: 20): hwar och en blifwe ati den kallerrce, i hwilken han kallad är. Äro wi trogne i det lilla och trohet är det ju der ren föfer bland fina skaffare (1 Cor. 2), så skola wi icke finna wår werinaga krets, ehuru ringa och inskränkt fom helst, för trång och liten, ty redan wårt eget hi: rta skall skaffa oss sysselsättning dägligen, mycket mer då deras omwändelse och sedlighet, som närmast on igifwa of, för hwilla wi såsom kristna föräldrar, husbönder, makar, barn, syskon, tjenare, wänner eller grannar hafwa att sörja. Såwida wi hafwa erfarit Kristi får lek utgiuten i wåra hjertan och deg far liga twång (Joh. 21: 15), skola witånna of manade att förft låta Evangelii surdeg (Math. 13: 33) mer och mer ges nomtränga oss sjelfwa, och sedan med den nåd of gifwen år troget anwända hwarje tillfälle, fom Herren of ögpnar, att bewisa kärlek emot wår nästa (Dath. 25: 40), af tacksamhet för den nåd och salighet i Kristo beskärd är! — Angående den nyligen utnämnde Ecklesiastikministern läses i Upfala-Biet: Alla fom hafwa den lyckan att känna hr professor Anjou, weta att han år en man, utmärkt få wäl för djupa och mång fidiga kunskaper, fom äfwen för en fast och orubblig karafter, en frisinnad och af alla partier oberoende öfwertyge lse, ett warutt och lefwande nit för ljuset och sanningens heliga sak och, hwad som i en dylik ställning icke är det minst wigtiga, en oförwillad och af mängsidig ere farenhet skärpt blick i många af de stora och wigtiga frågor fom komma att vlijwa föremål för hans handläggning. Hwad hans praktiska duglighet angår, har den: na akademi haft tillfälle att pröfwa och uppskatta densamma, under den tid då hr professorn fungerade såsom dess rektor magnifikus. — Under öfwerskriften Uppenbarelse läser man i tidningen Nerikes Nya Ale handa för den 10 d:s följande: Hår i staden har en händelse tilldra: it sig, fom fan anses ganska märklig i so slag. Waktmästaren wid slettshäktet, Ohlin, har nemligen twå särskilda gånger haft uppenbarelser i sömnen att nå gra under hans wärd warande arrveftanter fattat uppfåt att bereda fig tillfälle till rymning från häktet. Dessa uppenbarelser i sömnen hade, i synnerhet fom de inträffade twå nätter å rad, den wers fan, att vifttationerna i arrefterna werf: ställdes med största AA ehuru utan upptäckt till något rymningsförsök. Den 5 dennes om morgonen märktes slutligen wid förnyad vifitation, att ena gallret i fönstret till en arrest, hwarest den för mord å fin moder häftade Johannes Ersson från Boo war logerad, befanns genomsågadt, hwilket dock war så wäl dolot, att man med blotta ögat ej kunde upptäcka felet. De i arresten före föder och gick fram en der mindre bes söft gata, då jag märkte att twå mån af temmeligen misstänkt yttre följde mig. Denna omständighet oroade mig; far