Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1855, sida 3

resa, för att förströ mig. Jag erhöll det, jemte penningar, men innan jag hann anträda den, insjuknade jag i en allwarsam feber, wållad af alla de sinnesrörelser jag sednare tiden undergätt, och swäfwade flera weckor emellan lif och död. Längsamt tillfrisknade jag, och gjor: de mig i ordning att företaga ben till. tänkta utländffr refan, af hwilken jag wäntade förnyelse till själ och kropp, och glömska i nya scener och tilldragelser — nya föremål och personer — af det framfarna. Men ack! innan dess bade jag ännu ett olycksöde att undergå; det wärsta af allt flod mig åter. Tre dagar återstodo, innan den, då jag hoppades att få lemna Stockholm, ffådevlatfen för få många njutningar, få många lidanden. Jag bade redan i 14 dagar warit fullkomligt återställd, och sökte återwinna de under sjukdo men förlorade krafterna genom små promenader och god diet. Det lyckades också, oc jag kände mig säsom en på nytt född menniska. Så ogerna fom möjligt ätergid jag till minnet af det förflutna; wäl låg der månget minne begrafwet fom war mig ljuft, men od få mänget på hwilket blotta tanfen förs bittrade lifwet omkring mig. Det war som sagt 3 dagar innan jag skulle resa; under en af mina wanliga promenader hade jag ställt kosan till