Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1855, sida 3

föder och gick fram en der mindre bes söft gata, då jag märkte att twå mån af temmeligen misstänkt yttre följde mig. Denna omständighet oroade mig; jag fördubblade mina fteg, de gjorde litasj; jag sökte att afwifa åt en annan gata, de följde mig. Åndtligen närmade fig en af dem och fade att de woro volistjenstemän fom fått i uppdrag att ure restera mig; jag borde derföre ci göra något motftänd, emedan ett sådant ene daft skulle förwärra safen. Jag frågas de efter orsafen; man swarade att jag nog skulle få weta det af polismästaren, inför hwilken jag skulle undergå yprelis minärt förhör. Jag tänkte för ingen del på något motstånd; hwartill skulle det hafwa tjenat? Jag låt de båda polis tjenstemännen beledsaga mig till polis. mästaren, sedan jag genom mina före säkringar att ej företaga det ringaste för att komma undan, lyckats sörma dem att endast åtfölja mig på ett wisst af stånd, för att ej wäcka de fördigaendes uppmärksamhet. Med rcesignation gick jag en ny scen i min tragedi till mötes; jag twiflade nemligen ingalunda på att jag åter skulle blifwa det oskyldiga offvet för ett nytt skurksireck af min gene gångare. (Fortf.) — — — — —