Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1855, sida 2

stod ett kors, som wisade att jag erlagt afgiften. Hwad skulle jag wäl swara vå detta klara bewis; jag aflägsnade mig temmeligen förwirrad öfwer en oms ständighet fom föreföll mig alldeles oförklarlig. Men min öfwerraskning skulle ännu mer stegras. Några dagar derefter möte te jag en af dessa unga hufwudstadens sprättar, af hwilka man fer alla offents liga tillställningslokaler hwimla. Ett lätt slagte, fjärilartadt i glans od) oftadig: her, men likwäl oumbärligt i den ut. brebda och blandade societeten, fom fams las i Kirsteinska huset. Jag war något vekant med denne, och med wanlig näswis förtrolighet nalkades han mig och sade: — Aha, ni trodde wäl, min wackra Arab, att jag i går afton ej wisste med hwilfen jag hade att beställa 2 — Arab! J går afton! Ursäkta, hwad menar ni med det? — My, förställ er ej; fe så, tillstå bas ra att ni befann er på maskeraden i går afton vå Kirsteinska huset i en Arads durnus. Er koskym wäckte allmän beuns dran; jag ber er att ni wille hafwa godheten och låta mig närmare bese den. — Ni sätter mig i ännu siörre förwäning; jag försäfrar er, att jag icke alls befann mig på någon maskeradbal i går afton, utan tmärtom tillbringade