Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1855, sida 2

från läseriet, utan från taleriet, fom med det förra orätt förblandas. Man fan ännu förfrvara det förra, utan att lem na det sednare fitt förord, helst då det få urartat, fom sednare tiders separatistiska och baptiska företeelser utwisa. En af lå seriets ifrigaste anhängare, Pastor Säfström i Helsingland, kunde dock ide län: gre följa def strömfåra, då denna af GC rik Jansson leddes ända till det ryktbara bofbräånneri-bålet. Den rättsinnige Pa storn måste stanna på fin förra ftåndpunkt, öfwergifwen af fina fromma, men genom Erik Janssons taleri missledda wänner, och öfwerhöljd af dennes före bannelser. Det fan wål ide begäras, att då tiderna förändrag i en sådan rigte ning, man äfwen då skall följa med dem och gifwa samma hyllning åt deras on da, fom man förut gifwit åt deras goda fidor. Såsom ett angenämnt afbrott från Dil:s wanliga herrskareton, fom äfwen kunde wara en god oktav lägre, märkes i slutet af hans artikel ett mildt sken, utan att man kan så noga weta, om det är solens eller månans. Det ser dock wänligt ut. Det låfwar att, under wisfa beting, gifwa den förnårmade upp: rättelfe. Denna upprättelse torde nog blifwa wälkommen; men ännu bättre hade det wäl ändå warit, om sjelfwa förnärmelsen uteblifwit; hwilket sednare lätt kunnat ske på det sätter, att Dil. gifwit fig tålamod att afbida talets trydning, derom han och nu sjelf omsider ut talar fin Mönffan, sedan han med fitt Flander, och ännu mer, med fina ofanningar, strött törnen i def wäg. Dil:s försäkran, att detta allt skett af fan: ningsfärlef, är en gåta, fom måfte lemnas åt en ljusare tid att upplösa, emedan den närwarande bär ganska twetyviga tecken i sitt mulna sköte, hwad denna önskwärda sanningskärlek beträffar. — Dock — aldrig misströsta! Tiderna för ändras säger ju Dil., och då han fu tar sin artikel med de sköna orden, att blott i kärlek strida med hwarandra, få ljusnar ännu mera den glada förhopp: ningen om bättre tider, för hwilkas gryning i Dil. dock torde wara nödigt, att denne äfwen gör en närmare bekaniskap med den kärlek, fom Apostelen Paulus omtalar, om hwilken det bland annat he ter: ban uppläses icke och skickar fig icke ohöfliga, men fröjdar fig öfwer sanningen. AD a, 4 Vi AA D