Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1855, sida 2

den redan öfwer minimum fullgjort, i afseende på fina, onekligen skickliga och wärdiga, folkskollärares aflöning; och i fall så icke är förhållandet, hwad hafwa wederbörande att åtgöra annat, än att afstå fattigmedlen åt de fattige, öppna säcken för N. K. och låta Dil. blifwa i sin galna tunna.? — J anledning af de upplysningar, fom Red. i N:o 17 af detta Blad lem nade om beskaffenheten af de i Dilettanten gjorda anmärkningar mot Prosten Salens tal wid här hållet Prestmöte, d. 21 sistl. Februari, läses åter i Dilettantens sednaste nummer en artifel, deri Dil. föfer tillbafafafta de beffyllningar, fom han funnit gå fig för långt in vå lifrvet. Huru detta lydats må synas af följande belysning. Till en början får Red. försäkra, att det hållna Talet ide, fåfom Dil. låter påskina, utgått från Red:s egen byrå, emedan Red. ide åtagit fig att med dy lika biträden gå tillhanda, hwaraf Pros sten Salen icke heller torde wara i nå got särdeles trängande behof. Widare får Red. upplysa, att inga authentika uttryt ur talet gått förlorade, och att inga falffa lågarter, såsom Dil. befarar, der förefinnas; till bewis hwarpå fleras ögon redan äro anlitade, och Dil:s egna äfwen inbjudas att gifva ytterligare bekräftelse. Antaget således, att de i Korresp. ur Talet citerade orden äro authentifa huru går det då med det af Dil. försökta tillbakakastandet af be ffyllningarne? Jo, det går få, att Dil. får dem tillbaka, med tillägg af de nya osanningar, fom han i sitt nya nummer uppdukat. Låtom of fe J stället för förra uppgiften i första punkten, heter det nu, att Prosten begagnade fig af uttrycket: alltför fruktsam moder. Detta uttryck finnes dock ide i hela talet, lika litet, fom ordet yngel der förefome mer. J afseende på punkten N:o 2, måste beklagas, att ide en gång en ftarfare röft kunde till Dilettant-Redaktörens öra bringa de ord, fom eljest bort för detsamma wara särdeles wälkomna, dem neml. om behofiwet af fonventifelplakatets förmildring. Orden stå dock orubbade qwar i konceptet; Hwaremot intet enda der finnes, fom yrkar fanningens förswar med köttsliga wapen, ej heller något annat till förswar för nämnde plakat, än hwad fom yttrades om dess hufwudtante hwarmed Erfebiskop Wingårds anförda yttrande ice hade någon gemenskap, emedan det hand lade om separatismens wådor för fyr fans beftånd. För att hjelpa fig ur punkten N:o 3, rycker åter Dil. fram med fin fruftfamma moder, hwilken måste wara bra fruktsam, då hon, utan att synas i konceptet, ändå 2:ne gånger nedkommer med fina missfall i Dil. och derigenom narrar honom att sanningslöst påstå det Talaren yrkat, att obilliga lagar, fom förhindra sammankomster för religiö8 uppbyggelse, böra qwarjftå då Talaren twärtom yttrade, att kyrkans lagar, i wissa delar påkalla ändring och råttelfe. 4:de punkten rörer gisfelfla