Norrländska Korrespondenten – 17 februari 1855, sida 3

— Jag har warit uppe hos lagman Wanqwist sjelf, fade stoflickaren med mur len uppsyn och en underlig förwirrad blid, och sagt honom huru saken hänger ihop. — Nä hwad sade gamle Olle? frå gade ssömannen nyfifet. — Han bad mig dra åt fanders och ide förföra frångla in saken för att dra ut på tiden. Olle är en bra gubbe. Förtjente att föra en örlogsbrigg. — Men saken kommer wäl före i kämnersrätten, och då skall rena fannins gen fram — Bråka inte swåger. Det war wäl du som slog honom, det är sannt; men det war jag fom narrade dig dertil. Ser du, hade jag gjordt rätt, få hade jag klätt honom sjelf och på warligare wis. Jag skulle bara ha stufwat litet om tarmarna i hans mellandäck med en och annan liten wälment kittlare, det ar inte skadligt alls. Men nu war jag dum fom en noss inmönstrad kocksvojke, och derför fär jog stå mitt eget kast. DOÖ Men du blir dömd till döden Kalle, snyftade Stina om du håller på med det är. — Tycker du det wore bättre att swå ger skulle få gå till wäders der ute wid Grimshage? Hwad skulle du föda dig med sedan? Hur skulle det gå med lilla Kalle och fliäungen sedan?