Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1855, sida 3

mar en wacker afton jag bade gåkt ned til min favoritplats mid bafroct; fan tänlte taga farwäl af mina wänner de små wågorna; jag skulle nu blifva min Tbeodors brud; de fingo ej dela min färlef ty ban — ban sag dem ej med samma swärmiska ögor, som jaa, utan ansåg dem endast dugliga att bära bans stepp. Jag hade tagit med mig Elj wornas qwältar, ett nyss utkommit ar bete fom du ej känner ännu min Tbee odor, men bwilfet wi skola läsa tilfamman; jaa war djuvt gripen af det we mod, fom uttalar fig i dessa fantasier, oc i mitt eget lilla hufwud började det spoka med owanlig styrka; jag insom nade, waggad till sömn af wågornas sqwalp, som tycktes sjunga sina afskeds sänger till mig idrömmen. På en gång fåg jag mig förflyttad tillbaka till min barndomstid, då min lilla twillingssy ster Amy lefde; jag tyckte jag såg bene ne sittande på en klippa midt i hafwet. Son winkade mig till fig oc sade: — Jag bar länge wäntat dig, Ulla fyr ster, bär år ljufligt att wara; lemna derföre den falla klärlekslösa jorden. — Du bör neml. weta att lilla syster Amy drunfnade här i wiken då hon war 8 år gammal. Ru gret bon och hwarie tår förwandlades till en lysande diamant, som faftnade i hennes länga mörka lockar, hwilka liknade nattens slöja med millioner stjernor på. Än en gång win