Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1855, sida 3

j HY IRA oförtöfwadt att resa till Nizzj. — — —— ——— Rikets Ständers underdåniga förslag till stängselförordning. (Forts. fr. föreg. MN:r.) Utan twifwel har sednare tiders föfteswerk warit ett af de mest afgörande och inflytelserika, från lagstiftningens fi da widtagna steg till jordbrukets utmed ling; men steget är, hwad slättdygden angår, ej än halft, få länge den genom stiftezåtgärden mångdubblade ftängjelffyldigheten der motwerkar landtbrukarens åsyftade frihet att, oberoende af alla grann: skapsförhållanden, ordna och lyfta fin hushällning till ett bättre och mera winftgifwande skick. Då byarne lägo oskiftade woro deras egor delade i twå gärden af hwilka det ena besåddes och det andra låg i träde, till gemensamt bete. Byar ne skiftades, och hwarje delegare skiljde fig nu ide allenast från fina grannar, utan delade äfwen fin jord på gamla sättet twå i lifa delar för att wexelwis be gagna till gärde, och träde med bete; och hela fördelen af skiftet blef saledes ökadt stängselbeswär. Med bibehållande af den: na indelning, hwilken möjliggöres och be tingas af hägnaderne, fan ett på Wwetens skapliga grunder inrättadt fördelaktigt jords bruf icke uppsta. Först når jordbrukaren nödgas taga den mård om fina freatur att han fan å fina skiften begagna wil: fet brukningssätt fom helst, utan åfmentyr att fe sitt arbetes frukt förstördt ge nom ohägn af kreatur, kunna de wid skiftesstadgan fästade förhoppningar om ett sörbättradt och wäl ordnadt jordbruk fullständigt uppfyllas; och synes det def utom wara klart att eganderätten till jord först Då år i allo stadgad och i åt: njutande af full helgd, nar uppvåttans det af särskildta förswarsanstalter ej mer utgör wilfor för laglig rätt till fred för jorden och derå befintlig gröda emot fråm mande kreatur. Dessa åsigter om hägnadernas mens liga inwerkan på landets odling äro här ledde ur erfarenheten och öfwerensstämma med hwad de inom landet sednare ti der hållna allmänna landtbruksmöten, såsom fin gemensamma mening härutinnan yttrat, nemlig. den skyldighet, fom för närwarande åligger Sweriges jorddrus fare att instänga fina egor, för att be reda fig fred mot andras kreatur, utgjorde ett af de swåraste hinder för jord brufets förkofran här i landet; att de stora kostnader och olägenheter, fom ffifteswerket medfört, icke kunde till fullo uppwägas af nägra deremot swarande