Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1855, sida 2

bet i att wäf va få oc få många al nar dräll om dagen, wida öfwergå allt sentimentalt prat emellan äkta makar, och såg en hustrus duglighet helt och bället från den materiella sidan. Så gingo höflen och wintern, de kulnaste och ledsammaste Årstiderna för landtbon, helst sädane, fom wåra resp. wintrar nu för tiden gestalta sig. Wear lefde i stilla buslig ro, då och då afbruten af ett besöf till eller ifrån grannstapet, och om allt detta år få föga att säga att vot dir refte förflytta of till dagen för Theodors hemkomst, tillkännagifwen på förband genom bref från Göthebdorg, der hans fartyg gått i hamn. Ellen och bennes fader bade tidigt jamma dag begifwit sig til Fridhem; man war neml. betänkt vå en liten öf. werraskning; det war i början af Juni och en rikedom af blommor förefanns på täklet: gif en flicka blommor, gräs och löf och hon stall, om allmanachan eller fortohoken ej lemnar benne något tillfäll lle, söka ett sådant både likt och olift för at: få begagna de ingredienser om naturen skänter gratis, för att flå. da ett rum eller åtminstione ett bord, fall hon ej till och med bygger en el äreport af löf och blommor; huru nycket större skäl hade då ej nu Ellen tt följa denna allmänna qwinliga smak tt gora grannt, då hon med klappane hjerta wäntade den, fom war för