Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1855, sida 2

att deöse widare förfölja honom. Då husbunden skulle gå öfwer en gårdedgård — och underligt nog då först — märfer han att han blifwit sårad i mar gen, i det att hela tarmhylset föll ut. Wid ankomsten till byn sågs ur wifthusboden utspringande en tjuf till, som dock förgäfwes eftersattes af de andra drängarne. Läkare efterskickades och fanns mar gen uppristad 10 tum långt och alla tar marne utfallna samt den sårade i swåra plågor och hopplös belägenhet. Tarmarne instoppades emellertid och magen igens syddes. De hugg, bonden fått i hals och hufwud worv ej af farligare beffaffenhet. Tio a tolf flåffffinfor och en mängd läder funnos utfaftade ur boden, ur hwilfen tjufwarne dock ej hunnit medtaga något, utan twärtom qwarlemnat en wäst. (Jniandt.) Luthers bref till Amtmannen von der Tannen om dem, fom hemligen smyga omkring nti wink lar och wrår och predika. Stod holm 1854, ett ark, pris 3 sk. bko. (Forts. fr. föreg. :r). Wisse wederbörande tyckas ock behöfwa erinras, huru Christus och hans Ayoftlar yrka på enhet och endrägt. J det li bertiniska Gorinthus woro blott tre pars tier såsom sådana: YPaaliskt, Petriskt och Avpolliskt; men dessa fann Paulus redan wara för många, hwarföre han ock bestraffade Corintherna och kallade dem kottslige. (1 Cor. 1: 12. 3: 3, 4). Huru många partier och kyrkor skulle finnas i Swerige, om mit folk finge rå da 2??? Måtte nämnde Apostels fråga göra flag i saken: Manac Christus w.ra föndrad?! Men — till brefwet. Att Luther här få ofta begagnar djef:wulen, med tillämpning på anabapti sterna och winkelpredikanterna måste wäl tillskrifwas hans starka sätt att uttrycka sig, dels hans grundliga kännedom af ordets flerfaldiga betydelse och bruk. Det nyttjas neml. icke allenast om hin onde af begynnelsen, samt såsom ännu och all: tid fortfarande princip in abftraciv, res aliserad in concreto ); utan äfwen om menniskan, både man och qwinna, i hwilfet afseende det i N. T. öfwersättes med förtalare, förtalerska, lastare, ffändar re, m. m. d. Och t. er. af Uppb.B. 2: 10 måste man sluta, att det icke tages umedelbarligen, utan medelbarligen, då det heter, att djefwulen kastar i fängelse. Efter dessa förewetanden inskränker sig Jns. till anförande blott af några me ningar i förevarande bref. Det följer sitt måtto här nedan. FJag fan ide prisa, att J tillhopa komma, icke till förbättring, utan till forwärring. 1 Cor. 11: 17. ) Med abstrakt kunde man i allmanbet för: fa: undeliaen och med concret team: ligen eller kroppsligen.