Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1855, sida 3

Mänge, thy wårr! af tidens prediko swärmare och icke minst wisja opinions. mäklare i ämnet både uti större och smär re Tidningar tyckas sätta hela fin fjäls och kropps werksamhet deruti att, utan afseende på det enskilda samwetets beskaf fen het och grunder, göra detsamma til högste domare i religionsoch confednonseller befännelfe-former i wår evan statsfyrka. gelista Hwar och en fåge siunger efter fin näbb, heter det. Man må icke twifla, att de ju i ena eller an: dra bofen läsit eller på annat fått in hemtat den gamla och ännu bestående an märkningen om samwetet på dess orätta eller galna sida, neml. fatskt, wilfofas rande och twifwelaktigt eller osäkert, — i hwilka fall man, utom Bibelen, der det på ett bekant ställe heter: den eder dräper, skall mena fig göra Gud en tjenft, till och med har man officiella erempel på samwetsbragder ifrån den tid, då auktoriteter dömde till döden dem, fom förswurit fig åt djefwulen eller gjort ridter till blåfulla, m. m. d. och aldräftit i Kantokeino, der famwets-Aftgten och fam mets-öfwertygelfen eller kan ske rättare fam wetstycket fordrade blod, men mwederböranDe tydas hafwa glömt att hos fina fun der inskarpa samma anmärkning. Det wore dock intressant och underbart att fe, huru dessa reformatörer wille eller funde åstadkomma en kyrklig konstitution i Swerige, der det ju hädanefter fom hittills är bättre att en kristen och Friftelig Konung i ena handen haller och upp rätthåller den borgerliga lagen och i den andra kyrkolagen, än att etavlera en Ile kamlig och andelig Dalai-Lama, då det gamla bekanta kunde komma att spöka: War usd dricker Ers Nad till. Mätte päfwen ej blifva fror-ama! Matte icke heller nagon af wåra moderna fribetöropare hafwa gått eller komma att gå paspismeus OMM machiavehismene årens der! Den sednares marim, fom i utländerna ju ide heller rotas af den förra, år fänd: Divide impera. Sondra 2 och herrska 2! Dot — i afseende på Statofyrkans afskaffande torde få tillåme pas det bekanta ordspraket om företag på omöjligheter: ... fora åstad tyrkan ). Det är wisst rätt och tillbörligt, att wåra högwise omstöpare skola, efter hwad fom förljudes, ämna i den nykyrkliga re geringsformen låta Bibelen wara högfta instansen. Men äfwen om alla partier eller deras målsmän blefwe ense i I tolf ningswäg, skulle ju erfordras en permanent och konseqvent personlig auktorite såsom högste handhafware och erccutor? Hafwa ifragawarande predikanter (ibland oss) läsitt 14:de artikeln i symbolista bicferna, få må deras minne uppfriskas; hafwa de ide läsit, ej heller hört ordet deruti, få må det lända dem till fännedom, underwisning och efterföljd, neml. att ingen annan än den, fom wederbörs ligen fallad är, må i församlingen lära eller predifa och jaframenterna utdela. (Forts.) ) Med abstract kunde man i au manhet för: sta: andeligen od) med concren:! e fam: bi gen eler kroppsligen.