Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1855, sida 3

rige AUA talade ban med ofman: nämnda italienska och en af lärjungarne om dr Schifis usla apparat. Operatios nen war srart fullbordad; på magnetiförend frågor, om hon fof riktigt, hvar rade momnambulen ett matt ja, sasom tidöfördrif stötte den grymme en näl twärs igenom hennes Hand, alldeles med samma min fom, när man artig: bjuder en pris snus. Mig förwånade den lilla blörnir gen då nålen drogs uy hr Regaszoni förflarade ftrart att der war ett misstag ar hans lärj jungar, då de påstodo att mid nalstiäningar i magnetiserate intet blod utsloter, fy detta iniräffar ibland: Jag tänkte: den förnuftige ger efter och tiger, — omen mumlade: tout comme ches nous. En annan omständighet fom frapperabe mig, war den, att fomnambiulen, under sömnen, sedan hon mumlat jitt af görande ja och fedan ormen war på talsrerid, belt nätt Drog Det utspärrare lillfingret till sidan af ringfingret: jag bas de naturligtwis intet emotatt Fickan gijorDe bet få bcawämt, fom möjligt för sig, men jag funde ej undgå at: beundra na turen, som äfwen tager ut fin rått hos Påaralyserade. Efter ett fin upp. leddes fjommnure bullen från fin stol i ändan of rummet medeljt Araitiensssmolningar frem till bordet, på hwilket den galpanista appar raten war uppställd. Dr Scifss åtgärd att ställa bordet bredwid, ej framför tom nambulen, upptogs dels med Hufmudffafs ningar dels med skratt af de gamla och unga magnetiförerna, oc Deåsa herrars munterhet wärte ännu högre, da dr Schiff insinuerade att somnamoulen möjligen unde folla i golfwer? Hwad? med dine in eländiga mach in Haha: — Jaja, vi så wäl fe — På förslag of en lärs unge måje wi lofwa, att, ifall wi blog vo Vommånda hwarpa man ej kunde wifla, wi skulle gifwa herr Åegazzoni en attteit. Dr Schiff had nu herr Regazzoni gör ra somnambulens arm Cfänstolis men fullkomligt känslolös: efter några firyfs ningar ör äfrade mästaren armen war fullfomligt tutenfidley samma sida at. halsen blef på samma fått behandlad. Cmellertid hade dr Sdiäff ur en liten bleädosa i fin rockfick oförmärkt och af fälls skapet oanatt framtagit grodan. Hr Re. gazzoni märkte något i dr Schiffs hand och frågade derefter. Grodan wisades för honom, och han förklarade strart med be stämdhet att man kunde begagna henne hon skadade icke. Till italienskan ropade han: una bestia vivante. Dr Schiff höll grodan i bakfätterna, betäckte henne med fin andra hand och lät henne en fina falla flibbiga framben krafla upp på fomnambulens hand; och o undenweri Vad der meister möähfam gebaut, Ein Fröschlein hat es niedergebani, ty med en hastig woäkn ing drog den full fomligt känslolö sa iomnambulen fin hand tillbata från den obekanta, falla froppen. Dr Se ebiff Lade grodan lika hastigt på flicaans hals, och denna, owan wid slika famntag, drog y med en rask rörelse un: hAA:3nn —ä