Dan be grodliga imefningarne. Wiffrars tade åt djurets framfusighet och lårjungarnes långa ansigten. Mästaren be mannade sig snart och utropade: ja, det bewisar intet, att en aroda upphäfwer mag: netismen. Wi påminte om att han alldeles nyss förut sagt att man gerna funde begagna grodan; en allmän för wirring uppftod; en äkarpsinnig iofttaqar re, hr Holkwart, d. ä., uttolade sin höga indignation öfwer att dr Schiff förmod: ligen lagt förgiftadt pulver i handen på flickan; och hans själ återwann knappt sitt nödiga lugn, då han fick se grodan. Det war oc en djefwulsk ide att midt i Oktober taga med fig en groda, och hu ru skulle man funna weta detta på förhand? Alltnog dv Schiff hade genom detta för: sök owedersägligen bewisat, att br Rega sonis fomnambul hade ett fullt nor: malt känsligt och normalt werkande hud: nervsystem, och att i denna ide fanns nå qon Minfenfibilit ännu mindre en eomplete, totale. Sedan wi grymt nog roat os litet Åt magnetisörernas förlägenhet, öfwerginao wi till andra serien af wåra försöf. Wi skulle nu pröfwa infenftbiliteten i de rörelse och känsla bestämmande ner: verna. Wenstra underarmen gjordes af magnetifören på dr Schiffz begäran fullkomliat infenfible. Dr Sbiff mv stack derefter vå baksidan deraf under Hus ren en fin nål och längre ned mot fan ben en dolik, för att genom dem reta rö relsenerverna för underarmens muskler. Apparatens ledningstrådar bragtes till nålarne, och allt eftersom kedjan öppna: bed och slörs uppstod hos den Vinfenfidla ismiambulen liksom hos hwarje känslig menniska och käånsligt djur, lifliga ryckningar i musklerna, äfwensom uttrock ar smärta i ansiatet. Lika lifliga blefwo fins nena hos mästaren och hans lärjungar; iksom ökenwandrarne efter watten, skreko oe på fin apparat och På eoupd fon bravantå. Med en mig sarkasm sökte jag hjelva den nödstållde fältherren ur nöden; jag frågade honom medlidsamt on: han ide trodde att dessa rörelser upv: ommo genom retning på musklerna: han högg straxt fatt i denna sublima ide: ja a ropade han, muftlerna har jag ide darasylerat, utan blott nerverna. Ett fallande skratt war wårt swar, ty han röjde dermed att han ide begrep att mujt erna ide funna röras då nerverna äro paralyferade. Lärjungarnes tilltagande oro och mår tarens blirtrande blid manade till ffyndamhet, och derföre dröjde ide dr Schiff att, sedan hr Regaszzoni gjort fomnams pulens ena ansigtshälft totalt infenfible oröfwa ansigtsnerven (nervus facialis.)