Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1855, sida 3

löje och ledsnad samt gifwit anledning till för ett christeligt finne nedslående betraktelser. Hwilken anblick är det, — och hwad slags känsla skall wäl wäckas der af, att — se en liktista i aftågande från bondgården, beledsagad med en likstolsko, hwilfen med rep fastbunden i det åkdon hwarå liket bortföres, ses göra fin ford na husbonde och wärdare sällskap på drn sista färden, och — komna till wägens yttersta mål, — för sista gången åtföljas, — då liket fördes till kyrkogården och det af en lång wandring uttröttade likstolsoffret installas i Prestens Ladugård. d) Uti den för Ångermanland under den 12 Sept. 1699 beslutade Tiondefonvention hwilken ännu är gällande för Asele Lappmarks församlingar, der annan före ening ej träffats, ftår: I likstol efter bon de eller hustru, fom hafwa till 6 for gir wes en, eller få mycket en ko i orten for star. Efter bonde eller hustru fom haf wa under ser till 4 kor gifwes 2 daler silfwermynt. Efter dem fom hafwa min dre ån 4 for gifwes en daler font. De fom gifwa hemman från fig lifstiden till barnen och kallas byta fig döda, af sättes likstol efter den förmögenhet fon de hafwa när bo afträdes och lefwereras till den kyrkoherde, fom jordfästningen förrättar. Utan att nu tala om huru denna gam la stadga i fin helhet tydes och tillämpar — fan man likwäl ej undgå att anmärka att just den punkt fom handlar om flik stol på ett eller annat ställe oriktigt tol. kas och tillämpas. Huruwida detta sker af oförstånd eller egennyttig beräkning lemnas derhän. Då den citerade punk ten innehåller att det är af bonde elle hans hustru, fom hafwa 6 for, fom pre sten i likstol får taga en; få milj somlige prester lifwål emot den tydliga och klara ordalydelsen få allmänt utsträc ka denna sin rättighet, att de fordra ko in natura eller dess wärde äfwen efte förgångsfolk, fom längesedan till barnern öfwerlemnat sina hemman, och derefter hafwa men disposition i behåll för fr nåring på ålderdomen endast 2 a I for För sådant anspråk måste de likwäl sakn allt stöd af författningen, — emedan de står, att presten, fom jordfästningen för rättat, får taga likstol efter den förmi genhet fom förgängsfolk hafwa när b afträdes; men icke att bemäktiga sig hel kon, som kanske kan wara den enda oc bästa egendomen, som finnes i dessa in hysingars hus, — fom det kallas. Hwa och en inser ganska wäl hwilken skilna det är emellan en medborgare, som i följ af hemmansbruk kallas bonde, och de eller de personer, som af bonden måst såsom invalider wårdas och underhållas d) Detta låter nog sabulöst; men är dock e werklig sanning, hwarom hwem fom Hel Pan bättre göra fig öiwertvaad, om ba mill göra besök i en wiss Lappmarksfo samling. hjertar att hafwa bfefyt en fattia kons