Norrländska Korrespondenten – 2 september 1854, sida 3

NAKED BF slingrade fig fram mid foten af några flippor: Ritter sjelf draft i tårar. Men i i detta ögoablick, genom en rlötslig windkast, började balonaen åter att böja fig. Ea friskare kalare luft omslöt dem, Den unga flickan och de båda männen suto som träffade af blixten. Skulle hoppet om räddnina åter slockna och förswinna? Efter någs ra ögonblick af den men spända och hemska Ds wisshet, märkte de snart oda balongens långfamsma men afmätta stigande. — I, Gud! o Gud! — utbrast Maria addeles föraräten sinnes då ide något medel att fomma ner? — — J den belägenhet wi nu äro — swarade Helmer — gifs det endast ett medel men det är ganska farliat. — — Swilkfet det än må wara — inföl Rit. fer — beldre der ån dessa långa dödsqwal. O! jag mianes den förlidaa natten! — — Wälan — swarade Hellmer beslutsamt — det år wärt fila räddniagsmedel. Gud ware med of! i Med dessa ord resle han fig och tog den jern: skodda wardringsstaf, hwilken ända dilintils legat i båten, och stack dermed ett stort hål på den af taft förfärdigade balongens Denna (ydted liksom utsöta en djup suck, och rörde fig kramvartigt hf en lefwande mas relfe, fom blifwit särad och fom fämpar me