Norrländska Korrespondenten – 2 september 1854, sida 3

döden. Wåtgasen sirömmade wåldsamt ut ur öppningen, och den noss soända, runda balongeas sidor föllo in mellan de fina jern, fom ute gjorde den stora fulans kupiga stomme. Med förfärande hassighet bar der af nedåt, nedåt. Dödsbleka, hissnande, bedöfwade af ängest, til slöto de resande siaa ögon, och hölo fig frampsaktigt fast i båten.. . bo vw ke Plötsligen wäcktes de ur fia waamakt af ett uthållande brakande och prasslande. Melan twenne nerssäende ekar hade den smala båten lyckligen kommit igenom, men i de utstående nedersta grenarne hade sielfwa balongen, hwars öfwerdrag nu till slor del aldeles föndertrafar des af qwistaraa, fastnat och blef der hänaande uppbärande din lila båten några fot öfwer marken. På aftonen af samma dag suto Ritter och Helmer i den förstnämndes boning, wid ett dp pet fönster, derifrån man bade en fri och wide siräckt utsiat öfwer de fringliggande ägorna. Hittills hade de icke beft finne för något aus vat ån glädjen af deras gemensamma under bara räddnina, efter bwilken Ritter och Mas ria genast hade fört Hedmer med fig bem. Men när den första föetjusningen hade borts dunftat, började Ritter att tänka på fina allwarsamt hotade timliga fördelar. Cartiso