Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1854, sida 2

röst. Allgick fredligt oc luant fin gårg I den stora siaden, ätminstone på gatorna, men på efafferepen slamrade och pratade torterna wärre än om hela staden warit i uppror. Wid en af sladens föraämsla gator bodde en man, aotarien hr Polofarpus Kaivrslua, en man fom ej war en bland de minsta af notabiliteteraa i Gkräköpina. kååtom oss derföre kosta en blid på br Knipslua. Han war en liten fil wäxten, bhwad fom sakaades på länaden, fanas på om: fretsen, en för råd näsa prålade på hans lila trioda ansiate, och på hwar fin sida om denna plirade ett litet ibmariat öga. Läga nu härtill elt por glasögon få har ni vorträttet af nor tarien yr Polykarpus Kaipslua. Då br notarien ej war af tjensten upptas gen, eler vå något annat sält hindrad, fann han sitt sörsta nöje uti att från sitt fönsier afteckna personer fom arngo förbi, och wi må ste gifwa honom det berömmet, att det gjorde ban mänerligt. Om han bade nöjt fig med att afteckaa personer sådana de I werkliaheten woro, få bade ej någon kunnat säga något derom, men nu hade han äfwen den owanan att på något sätt förlöjliga dem, och detta mar en nas gel i ögat på många, och öfwerabt funderaded på något fått gifwa honom bot för fot. Som sagdt war, mar det tyk och enformigt i Skråköping, men plötsligt nopstod ea oroande rörelse i dem lida staden. Det skulle nemligen