Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1854, sida 2

— wa mestontresserat prasicss:ändet, intager ffol: frågan ett bland de sörsta rummen. Wi bafwa redan nämnt, att rrosien Qwiding framkommit med en motion, om de båda nur mera förenade bildningsliniernas åtskiljande, d. w. s. de s. k. lärda skolornas afföndring från de Apologistiska; hwarigenom och den nytt: gen införd nya Elementarmedthoden, fom öfwerallt der den blifmit rätt tillämpad, wisat goda resultater, skulle utmönstras och erfåttas af den gamla klassläsningsmethoden, bwilkens många olägenbeter långe warit öf werklagade, men fom dock ännu har fina förswarare bland dem, som hänga fast wid gamla wanor fördomar eller intressen. Motionen mötte dock ett kraftigt motständ af flere upplpde och erfarna ständsledamöter, bwilkas anföranden wäl förtjena att äfwen här intagas, Doftorerne Gumaelius, Säve oc Nord: lander stodo därwid främst i ledct, fifom den goda sakens förswarare; hwarföre wi oc nu börja med att referera de 2:ne förfte nämndes sakrika yttranden: Doftor Gumalins sade fig med ber kymmer uppträda i denna fråga, men kände sig dertill uppmanad såwäl för saken sjelf, som derför att tal. personligen blifwit af motionären utmanad. Tal hade genomsäst motionen men wiste det oaktadt ide hwar han der egentligen stulle taga fatt, emedan den: samma innehöll en blandning af mångfals diga ämnen; tal. sade fig dock anse sig böra försöka emedan ämnet år af en så stor wigt och emedan särskildt de fom hafwa uvpsigt öfver stolorna härwid böra yttra fig, de må oå wara antingen för eller mot. J af: seende på motionärens uttryck, att ffotfotle: giernas anföranden endast warit wittnes mål i egen sak, frågade tal. hwilkas wittnesmäl i sjelfwa werket skulle mera betyda ån deras som i saken hade den största och närmaste erfarenheten? Motionårens råstående att en inspektor eter epborus endast då fan ha vitsord om han ständigt och personligen närwarande följer studiernas gang wid det under bans uppsiat warande lärowerket, ansåg tal. wara temligen nytt, och på samma gång ordått: wist t) man kan wäl ganska noga fänna fit lärowerk, utan att derför dagli gen wara i skolan, hwilket tal erfände om sig, eburu han det oaktadt trodde sig känna in skola. J afseende på sjelfwa frå an, ytt: rade tal, att, on han oc hade en wiss die sposition för den nya skolan, få bade ban dock sjelf gått den s. k. lärda dildningens wåg, men bade ansett, att man icke fick förbise tt: dens påtryckniag, och att man måste erkänna dess sanning. Tal. sade sig wilja halla sig til de fora förberedelserna i motionen, emes dan dessa mera woro bufwudsak än sielfwa slutpunkterna, fom snarore liknade uppbäna Da l)ktor. Härwid mile tal. först fästa fig I . wid den naden m Det föref ren ansåg niskoklasfe arckiska? tänfer ej wa funnit mera finn ut i lifwe tens wälg praktiska I år. fom få da liniern fan ej ske sedan barn derwisnin det förra har ledtat ners ege wisa, bur icke blott e de tal. til kens natu med förm sidor, icke göra nag öfwer det serligen a lifwöl an riktig syn wande or, nas hosl! sådant kan dem gifwe wara den merna bö s. k. fuf wore, Arr helt der i alla de we funne ning. Fr git studer skola falm sitecterna, stor mäng J Ba skeppares att wara nerade. 3 ständare, lander, AW Af Or bos Kon wid Tjufh J afsee ny karant. instämde I