Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1854, sida 2

blifwa bal. Baler, fom i större släder ej wäcka nås goa uppemärksamhet, göra deremot i smästäder ett fasliat wäsen af fia, ty det händer på fin döjd ett par gånger om året, att sådana wankas. Herrar: na moro på spräna att bjuda damer, domerna att skaffa fig förkläden, att köpa handskar och mera sådant. wad de der förklädena ändå aöra nytta för fia! Der fitta de fom bilder omkriag måggarna, under det deras flickor dansa. De funna naturliatwis fe, om kavoljeren i den y rande walsen trycker flickans hand något hårse dare än manligt. De kuana äfwea fe de ömse ma blickar, fom wexlas emeban henne och fas valjeren; naturligtwis fe de ant det der, eder hwad skulle de annarg der att göra, om ej att bewaka de må oskyldiga barnen? När sedan balen är slut, taaa de siaa skyddlinaar och aå — bem, jo pytt också! nej til kapprummet; då taga de fin fappa och lemna flickorna ensamma att frokta fir hem bäst de funna. O tider! o seder! När hos ungdomen, under danseas yrande hwirflar känslor blifwit wäckta, fom behöfde bewakas, och förklädet funde göra werklig nytta för fia, då lemnas flickorna eusomma — — nå, nå, qwinnaas emancipatioa går med stora feg framåt, och saart kommer mål tiden, då bon likawäl som mannen, fon utan förkläde gå både til och ifrån en dal, Men dessa betraktelser leda mig för låugt is från sjelfwa ämnet. Som sagdt mar. Det