Norrländska Korrespondenten – 24 december 1853, sida 2

sinnig fattigwärd. Dei är sannt, att dör dan af denna fattigwård aldrig kan blifwa jemt delad. Men någon delningsgrund mår sie ten dock ega, vd) denna bör, få mycket ste fan, stödja fig på billighet och rättwisa, till hwilken oc ett synbart närmande röjes iden laostistnina, fom låter hwarje ort dela brös det Åt de fattige, i den mån de, under fiyrs kans och helsans dagar, offrat fina krafter till egen od) andras nytta. Och då den tres åriga mittelfens grundsats i fortigmårdeslagsufiningen just innebär ett sådant närmande till rättwisans idee, blifwer det oc mindre lätt att inse orsaken, hwarföre denna grunds sats skulle få hastigt gifwas till svillo, utan annan godtqörelse än den wansfkliga, fom innefottag i fednafie opteckaina i mantalstängs den. Man bar wisserligen föregifmit, att pes nom denna föräadring skulle en del af de tvi sieämnen undwikas, fom förutwisat sigiwara i rodig illwärt på fattiawårdeas område. Föga torde dock dermed wara wunnet för den önskwärda friden i detta afseende. Ty om ock siriden om den sednaste treåriga wistelsen numcera upphörer, återstår dock en annan om sednaste mantalsstrifninasorten, och ännu en annan om skyldighet att teckna i mantal så! dana, som icke ega annat att bjuda på än väfwentyret af framtida fattigwårdstunga. Om den förra striden warit beswärlig, har den bod haft en utssakad måg till lugna och laglig lösning. För den fednare åter torde lösningen blifwa mida swårare, åtminssone sör de fattiaa, mot hwilkas inflyttning fod: narne spärra sig nästan lika ifrigt, som mot den fruktade koleran, och hwilka snart nag fomma att räknos till de oräknade, då def n8erallt möta afslag, mid deras ödmjuka ans hällon act få fina namn teckaade i de tefwans des bok — mantalslängden: utom hwilken antecknmg de här på jorden icke ega någon loflig wistelse, bwarfore det ock torde för dem wara rädligast att uttaga flyttningsbetyg till en annan werld. Också ett ord rörande Representationsforändringsfrågans närvarande ställning. Har man få der ett tjugutal af är följt den offentliga diskussionen, rörande en res form i wårt riksdaaswäfende; någorlunda observerat alia de många förslager, som tid efter annan blifwit gjorde; gifwit akt vä partirörelserna till, och ifrån; lyssnat till de enskilda meningar, fom bår och der — om åf: men obewakadt — låtit böra af fig, samt derunder icke förbisett, hurusom hwarje särskild fraktion eller parti ihärdigt och enwist Häls lit sig fost wid förutfattade åsigter: få foms mer man — wi komma det ätmiastone — till den sorgliga öfwertygelsen, att det wigtiga ämnet snarare blifwit begagnadt till en stridsfana för andra politista partiafsigter, än egente AAAAAA A