Norrländska Korrespondenten – 24 december 1853, sida 2

AAii — 1 Haf dunssa bort och berg i rök förswinna, Oh bimlens fåren smälta och förbrinna. Men af hans löften intet ord förgår: Messias är din Kung hans rike ewiat stär. M. Fn, Sanningen. pwart jag blickar, bär på jorden, Sanning! dig jag ide fer, Du en flykting ju år worden, Och man finner dig ej mer. Ack! din bild, den lånar mången, Att förleda och bedra, Men sjelf är du hådangången, Till din fader Jehovah! Wäl min barndoms ljufwa drömmar — Jollrade få ömt ditt namn, Flöto lätt fom silfwerströmmar Rulla uti dalens famn; Men jag trädde uti werlden, J den werld, som för mig låg, Jag såg listen, jag såg flärden, Dig blott, Sanning, jag ej såg. Jag såg stoftets små magnater Räcka händerna til frid; — Sin en månad — deras stater Härjades af kamp och frid;