ligen behandladt med högre statsmannaskicklighet. Denna anklagelse wore allt för hård, wi medgifwa det gerna, ajordes den emot alla de mänga enskilda persoaer, som i det offentliga få framståeade och warmt nit älskat för en förändring; men anmärkuingen göres ide emot någon enda enskild, utan emot partierna fåfom partier, emot stånden såsom stånd, i hwilkas swalg den enskilde förswinner, alldeles, som prophetea förswann i hwalfiskens. Allt sedan 1841 har för hwarje rifsmöte ett nytt represeatationsförslag bwilat vå ständernas bord till antagande. Regeringen, de liberale och slutligea äfwen de Fons serwative hafwa — de ene efter de andre — sålunda sett fina förslager gå öfwer til: jan, alldeles fom ett theaterstycke, appläderavt af den ena sidan och uthwissladt af den anbra. Wi säga uthwisskadt, och likwäl fan man anmärka att der fonferwativa förflas get ännu hwilar till behandling; ja wäl uchwissladt emedan man, med någon kännedom om andan inom de olika stånden. redan på förhand kan taga saken för afgjord, Och likwäl hafwa ala dessa förslaaer icke saknat siaa förtjenster, til och med hafwa de relativt til den fyrdelning, fom nu på skiljda famrar har landets öde i fina händer, haft obestridliga förtjenster, emedan de om ock med olika wilfor för walen, utsträckt walrättigbeten åtminstone till landets hela besutna befolkning och sammanfört öfwerläganingarne på en eller twå kamrar. Men motpartiet till bwart och ett af dessa förslager har ej lagt mår: Fe härtill, utan förswarat fin politiska ofelbars het och sjelfständiahet och dwarigenon? — ges nom att tifwa ned fina motstäåndares arbete. Rom redan nu hwar och en från sjelfwa skä. deplatsen något aflägset sående ide fan am nat än beflaga dessa förhällanden, ware sig at de bärslota af frass egoism eller missförslädd patriotism, få äro wi öfwertygade att en efterwerld en aång skal ömka fig öfwer to: nen — bällningen — farafteren inom wär tids partier och deras egentliga ledare, enär desse ide förmå att böja fig tiv ädel uppoffring af egna små intressen för der almänna böja fig till werklig patriotism, och hwilket ändå wäl icke inebure så särdeles mycket, emedan reformen förr eller sedaare och fan: ske ide få längt till, nog tager ut fia rätt. Att de olika öfwertygelseraa kämpa emels lan riksmötena; att de derunder begagna fig af ana årliga medel, för att göra fina åfig: ter gällande; att fraktionerna då ffärmytsla med hela den styrka fom frågornas utredande påkallar; utgör ett af lifewilforen för det kon. htitutionella samhället; deremot borde rikets rcpresentanter, sedaa de af mångårig erfarenhet lärt fig iase att de bittra, fiendtliga mes ningsstriderana snarare ofleda, än föra dem framåt på konstitutionalismens wåg, fatta fin sällning med mera wärdighet och efter för. AAA — —