Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1853, sida 3

Wisa om Körsbärsträdet (Ur Läsning för Folket.) Gud fade till Wåren: fe til på min jord, Att masken får komma till dukadt bord. Då löfwades körsbärsträdet, och blad Utbreddes på grenarne rad wid rad. Och masten kröv ut ur sitt winterbo, Ur äggets skal der han sofwit i ro. Haa gåfpande lig inwid dörrn af sitt hus Öch gnuggade ögat för dagens ljus. Den gnagande tanden fann läcker rätt J färska bladet: det smälte så lätt Åptiten war god: giwad det sm akar sköat. Han mumsande fade: jag tycker om grönt., Gud fade ti Wåren: hör, än ett ord: Våt äfwen för biet uppduka ett bord. Då blommade trädet; då slogo der opp Wäl tusende blommor fin doftande kaopp. 2 PI längtande winge mid morgoneas sken, Flög biet till daggfyllda skålarne re, n Hår tar jag mig kaffe ur åkta Porslin, Det fade, yywar knopy är få blank och få fin. a ns nn nn