Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1853, sida 1

EASAA wer dem o. s. w. Lord Stratford hade redan daft audiens hos Sulian. Furst Menfhirs sow fordrade entreget, att porten skulle fats ta sitt beslut, i afseende på hans andras gånden, famt hotade med afresa. Han uns derhandlar endast direkt med Stor-Viziren, men oakftadt den täta Möja, hwarmed dessa underhandlingar omhöljas, trodde man fig dot weta. att frågan egentligen gällde ett off: och defensiv förbund i widsträcktaste mes ning; en fullständig solidaritet de både fläns derne emellan skulle införas; de skulle be: ständigt understödja hwarandra och anse hwarandras fiender, som fina egna, ide hafs wa någon politisk hemlighet för hwarandra o. s. w. Endast de Engelska och Franska sändebudens ankomst äfwensom den franska flottans inträffande wid Salamis har hins — drat detta förbunds afslutande. Derigenom erhöllo Turkarne åter friskt mod, men Ryssarne woro deröfwer mycket missnd (O. C.) Norige. Christiania bamn war nu få isfri, att Ånafartygen CEhrisliania oh Halden Hade inkommit. AA —— Jurikes: Stockholm. — Kongl. Mit har, enligt P. T., den 29 April utnämni: Till landssekreterare i Westernorxlands län förste protokollsnotarien wid Stockholms stad justitiekollegium och förmyndarkammare, vic