Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1853, sida 3

Frän sorgsna bröst ät Rådens Gud ej fjerranz Och glädjens skördar gro i himlens wårar. Der lifwets, träd wid ljusets fälla blommar, Klart lyser der den sol, som ej går neder. På himlastranden, prydd af ewig sommar, Till salig fröjd de sina Herren leder. — Bland orowäckande företeelser inom wärt Swea land fan med fullt Fil räknas den alltför siarka proposition i hwilken brottas lingarnes antal under de sednare åren tills tagit. Sålunda lemnas i Fångrvärdsftyrels sens sednaste berättelse den förfärande upplysning att fängarnes antal, år 1851, ökats med nära en fjerdedel af hwad det war under det föregående Året, eller: 3000 fångar mera 1851 än 1850; oh att hela antalet af häktade under förstnämnde år uppaåti till 15,027 personer. Måttesmot er sådar progression något medel uppfinnas, smunan den, till samhällets wäda, hinnerz siu kulminationspunkt! —