i wärt land erfordras, för att häfwa mång: den af de missförhällanden, bwilka störande inwerka på samhällslifwets organiska utvocd: ling ech lägga Hinder i vwägen för ett ade männare wälbefinnande. På dessa missförbållanden, fom röja sig öfs wer allt inom Embetsoch Tjenftomarna: klasserna, ha ett var märkliga exempel noylis gen blifwit framdragna i Hufwudstadens Tid: ningar. Det berättas neml., att den Kas tholske Presten, fom beförjer själawården hos Deras Maiestäter Drottaingarna, tynger me. ta på Hofhållainassumman, än den hos H. M. Konungea, samtliga Deras Kongl. Högs beter och hela Hofförsamlingen tjenftgörande Lutherska presterskapet tillika med den under: lydande Körkobetjeningen. Utom boställe och med skall Kathotiken i årlig inkomst uppbära 2,250 rdr banko, då deremot aflöningen på den Lutherska sidan utgör för presterskapet 1,300 ror samt för Kyrkobetieningen 6335 rdr inalles endast 1,933; rdr banko, utan att hwarken wed eller boställsrum för någon af dessa sistnämnda kommit i fråga. Sådant fan ej onnet, än wäcka förwäning, men wi ha en Jnstitution, fom utt ifråga: warande hänseende, företer ett ännu mår ligare förhäållande. Det är den Kongl. THes atern. Jag har wisserligen icke för afsigt, att bestrida dess wigt hwarlen såsom eti njut: ningsmedel för den konstälskande Stodholmsboen eller såsom ett biloningsmedel i aftmån: ud men då man erfar, att de derwid Ane älida Sujetter till en del åtnjuta löneföre måner, uppgående til samma belopp, fom Ri tets höafta Embetsmäns, få ftadnar man i werklig bestörtning öfver en slik frikontghet emot personer, hwilkas weorksamdet man ge menligen icke förstär att på langt när så högt uppskatta, som Statsmännens eller andra högre Funkrionärers. Om ocksä deras förs tienst är obestridlig, fom på skädebanan återge lifwet idealiseradt eller försåtta själea i en ny skapelse af förtjusande toner eller ocksä i baletten intaga wåra finnen iaenom rörel: sernas fulländade harmoni; få har dock mån: en ibland oss swårt att begripa, hwarföre ust dessa för utöfningen af sin konst skola tillgodonjuta mångfalldigt större inkomster, än de, fom egna fig åt wetenstaper, igenom ffarpe finne oc jeruflit, åftadfomma owärderliga uppfinningar famt bilda fäderneslandets ung: dom till upplysta oh gagneliga medborgare. Det synes icke ffäligt, att Professorn wid ett Universitet skall erhålla knappast tredjedelen af den löneförmån, fom bestäs en ffåvefyetare, och kanske ide en tiondedel af de fums mor, fom jemwäl Sweriges ianewånare ha råd att offra på en Sångerska för hennes drillar och en Danferffa för henned faprios A — A —