Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1852, sida 2

oo En sorglig nyhet har ingått från Östersund. Elementar-Sfol-Läraren derstädes hr magister Gustaf Palin afled den 14 d:s, efter en månads sjuklighet. Detta dödsfall war få mycket mera ömmande, fom Palen, efter mångåriga mödor wid skolwerket nu ändtligen syntes gå ljusare utsigter till mös tes, då han noligen wid kyrkoherdewal till Sunne pastorat af första klassen erhållit alla afgifna röster, och nu afbidade Konungens röst, för att till stället afflytta. En annan Konung kallade honom dock dessförinnan till ännu liusare utsigter, lemnande åt andra att täfla om föremålet för hans jordiska förhopye ningar. Dödsorsaken lärer hafwa warit blodslag, föregänget, men ej förebädadt, af en tids lefwersjukdom, som dock ansägs redan wåra i aftagande, då det lika hastiga, som oförmodade slaganfallet satte en gräns bäde för hans lidande och hans för ungdomen nyttiga werksamhet. — Den i förra Numret omnämnde fåne gen Aron Andersfon, hwilken, såsom förrymd ur härwarande kronohäkte, warit efterlyst, bar, efter troligen Hålet skogsråd, funnit mi stelsen i skogarne mindre treflig än i den sällskapliga sammanlefnaden, hwarföre han ock den 16:de d:s kl. 5 f. m. infann sig wid fängelseporten, knackade på och fick inträde i det rum, der han utgick. Litet watten och bröd! får gå, tänkte han, jag är dock sedan fri och ledig. 3Bättre en fågel i näfwen, än tio i ffogen.ss — Måtte den jemte honom förrymde kamraten tänka lika förnuftigt. Rymmarens frihet blir dock fällan ling: warig. (Jnsandt.) Hurn länge skola Hundarne stå i Band? Här i Sundswall har icke afhörts, att näs gon enda hund warit sjuk, hwarken före deras ålagda fångenskap eller sedan. Då nu 3:ne weckor förflutit, sedan kungörelsen om deras häktande ljöd från preditstolen, utan att något tecken till sinnesrubbning hos dess fa under tiden nog strängt pröfwade warele fer wisat fig, synes wäl tiden snart böra wara inne till deras frigifwande. Sjelfwa spärrningen fan ju eljest i längden göra dem yra i hufwudet. Det är dot ide få mycket för de arma fångarna, fom Jnsändaren af af dessa rader pläderar, fom fast mera för deras wmårdare. Den fom stiger upp om morgonen med 3 rdr 16 ff. på fickan, huru fan han weta, om de ligga der qwar till aftonen? Möjligen har hand hund under natten afbitit snaran. Friheten är honom får. Den länge saknade motionen likasä. Dertill kommer den wanliga nyfikenbeten. Han ilar ut för att se sig litet om i den stora werlden, han will gerna ha reda på Ooo 7