Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1852, sida 3

ständigheter. ö — Jag har ju sagt det, en oförklarlig mots gång alltsedan maj äfwentyret. Når jag fått mitt offted, öfwerräknade jag mina tillgångar, och fann att sedan jag betalt ata skulder, i borgen har jag aldrig gått för någon, få egde jag ungefär 20,000 riksdaler riksgälds öfrigt. Jag föpte en landtegendom för 80,000 riksda ler, men blef bedragen af säljaren, ty den tens derade, i mind händer, icke mera än ett par tusen riksdaler; misswäxtår och felslagna fpefus lationer, störtade mig i skulder, jag måse sälja egendomen med förlust af mitt deri inlagda Fas pital. Jag sökte sedan att erhålla någon bes fattnina, fom kusichef, eller dylikt; men förgåfwes. Öfwerallt war der någon annan, fom fid företräde, framför mig. Jag fortfor likwäl os försigtiat nog, att lefwa efter mitt fånd, ty min mors outtömliga godhet försträckte mig medel. Nya spekulationer, nya förluster. ÄÅnd. teligen dog min mor, och wid bouspteckningen befanns att hon icke hade mera qwar sedan alla mina skulder blifwit betalte, än de fmås saker jag nu har tagit med mig. Efter hennes död blef jag angripen af ala mina fodringåte gare, och sedan hennes sista tusen gått åt til min största skuld, utpantades ala mina til: hörigheter för sfmäskulderna, få att jag nu är i det beklagliga tillståndet att ega Ingenting, men har dermot ingen endast skuld. (Forts.)