Om Konung Oscars 2:ne principer. (Ur 19:de breiwet Ställningar oh Förhållanden.) Det må förhälla fig huru fom helst met ökad eller mindskad bewågenhet skifteswie för de liberalas och fonservativas åsigter, fin nas twenne principer, i afseende på hwilke den höga öfwertyogelsen wisat fig orubblig den konungsliga wiljan fast och der inger afwikelse i tillämpningen ägt rum. Den första grundsatsen gäller pressen. Un. der hela nya regimen kan intet exempel framtes på högmålsåtal. Utan att ware blind eller fräckt förneka sanningen, kan mar ej undgå medgifwa, att den personliga öm tåligheten blifwit kanske till och med mere frestad i sednaste tiden, än då gamla syste mets processer för majestätsbrott florexad som bäst. Jag behöfwer i förenämnde af seende ej åberopa fakta; jag wädjar blot till minnet och det owäldiga omdömet. Det ta blad i Oscar I:3 historia blir otwifwel aktigt icke det minst wärderade af efterwerl den. Jntrycket af denna hans egen högsin ta hållning springer i synnerhet starkt i ö gonen wid jemnförelsen med snarstickenheter och den retade fåfängan hos pressens egna organer, fom inbördes släpa hwarandra in för Rätterna, yrka upprättelse för wexlande skomford, dem allmänheten lika fort glöm som läst. ö i Den andra foning Oscars orubblige grundsats är, att icke begagna sitt preroga tiv att nobilitera och utdela grefweoch fri herretitlar, — ja, att med undantag af gra der inom avmeen, nästan icke gifwa titlar fom ide åtfölja beställningarna.