Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1852, sida 3

tenslöjtnanter, och ev Blide fer mig ut att wara en sådan. . . — En förträfflia rekrytofficer, herr general, och dertill stark fäktare och gymnastikus, men sin och tillbakadragen i sitt sätt. — Rästan för blyg att wara knekt; han rods nade, når han war uppe hos mig i går och wågade knappt Öppna munnen. Jaa tet inte rått om jag skall funna föreslå en sådan fruns timmerspilt hos kuagen den utmärkelse majoren begår för honom. — Jag answarar för honom fom för mig sjelf, herr general. — Han år en förmögen köymansson Fans känka, och Hjelteswärd bara en fattig adelsman. . — Man bar. en borgeu af dem fom hafwa någonting och förstå att sköta det, en borgen för deras framtida uppförande, men fattigdom och siort namn, år som ett far utan botten. Blide blir nöjd en läng tid af en liten ut: märkelse, Pjelteswärd skule emottaga den fom en skyldig gärd åt hans anor. (Forts.) — Når wid en middagsmåltid det berätta: des, att genom kriget mot Napolcon priset på talgljus sligit i Tysklaad, säger wärdinnan: min Gud, hafwa då armierna slagits wid ljust ö