Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1852, sida 3

— litt Jönköpingsbladet läses följande markliga artikel: De som intressera fig för detta blads juridiska afdelning och genomläsa förtecknin. gen på de i Göta Hofrätt expedierade Do: mar och utslag, funna hafwa funnit att fiska. liska anmärkningar mot underdomare icke äro så sällsynta. De torde dock till större delen omfatta formella origtigheter af underords nad wigt, såsom fördröjdt insändande af bandlingar o. s. w., ty eljest år det får förklarligt huru till och med landets största juridiska kapaciteter stundom kunna träffas af dylika anmärkningar — äfwen om man tager i betraktande den mångskiftande tork ning, fom är en oundwiklig följd af wårt utaf få många färffilta, ofta sinsemellan stri diga författningar sammanfögade lagwäsen de, hwilket, likasom ben store konungeus be drifter, mäste letas ihop ur hundra ffrif ter, och wäl till och med några gånger det antalet. Sällsyntare och derföre förtjent af en särskilt uppmärksamhet är att dylika an märkningar innefatta så stränga påståenden. fom nu sednast är fallet uti advokatfiskalsembetets ätal mot häradshöfdingen A. Rib. bing, domhafwande i Tweta, Wista och Mo bärader, och hwilket yrkar ej mindre än fäft. ning och halsjern samt, säsom naturlig följt bäraf, embetets förlust för alltid. Skulle man icke häraf tro, att det minsta, hwari hi R. förbrutit fig, wore att för slem winnings skull hafwa uppenbarligen fällt wrång dom och såmedelst kommit annan man till skada på gods och wälfärd? Och dock är förseelsen