Helsingborgs-Posten – 12 januari 1867, sida 3

dag med att fara öfver Donau i båt, och för denna korta utflygt till motsatia stranden blef jag under fem dagars tid rökad i karantäusinrätlningen som om jag varit en pestsmiltad eller en läbsk medwurat. ljvarje invånare i mililärgränsen, som hunnit sitt tjugonde år, är soldat. Staten förser honom med uniform, vapen och ammunition samt ett stycke land, som soldatarbetaren odlar för regeringens räkning när tjensten ej fordrar hans närvaro under sanorna. I dag går han bakom plogen, i morgon marscherar han i fåt. Sodaten i militärgränsen har ingen sold då han ej är i aktiv tjenstgåring. Vid första appell är han färdig att återtaga sin bössa och han slåss alllid bra. ylilitargränsens organisation är nåslan densamma som i de militäriska kossack-kolonierna; liksom kossackerna utgöra kroaterna ett slags rörligt nalionalzarde, alltid fardigt att gå i elden. Under Donankriget. innan jag förenade mig med Halim-Paschas kår, uppehöll jag mig någon tid i militärgränsen: jag lefde bland kroalerna och andra stammar ocn lärde känna dem fullkomligt. Man får ej vänta för många intellektuella egenskaper hes dessa nalurbarn; de äro sullkomliga soldater, som hellre vilja låta backa sig i stycken än vika en fot: de flesta af dessa äro viga som pantrar, utmärkta i alla kroppsöfningar. Förträssliga ryttare, äro de i syunerhet fruktansvarda såsom förtrupper. omer-Pascha har varit sergeant vid ett regemente i militärgränsen, innan han emigrerade lill turkiska Kroatien. der han blef bodbeljent i en specerihandel; en tillfällighet inkastade honom senare på den militåäriska banan: det var paschan i Viddin, som anade den militåriska talangen hos den simple bodbetjenten, hvilken en dag kom och presenterade honom en befistninusplan. Invånarne i mililärgransen äro så att säga soldater från födelsen. Från sin spädaste barndom öfva de sig i alla slags fatisuor i forcerade marscher: natter tillbrazta under bar himmel bekomma dessa män af jern ej det ringaste. Dot är en vacker krasifull ras, och bland qvinnorna kan man få se typer för den mest fulländade skönhet. År 1859 såg jag militärgränsens regementen under kriget i Italien; jag följde då österrikarnes arme. Kroaterna lågo på den af regnet genomblölta marken utan att blottställa sin helsa. De marscherade i elden utan alt ha förtärt annan föda än en bit torrt bröd. Alla dessa män strålade af helsa. De hade stark kreppsbyggnad, mussler af stål, ansigten brynta af solen och luften. Bland dem befunno sig många zigenare, hvilkas egentliga hemland just är österrikiska militärgränsen. Kroaterna må försöka tämja sin natur kuru mycket som helst, så återkommer den dock alltid, och de ha mycken möda att motstå sina instinkter, som drifva dem att mot sin vilja bemaktiga sig alll som befinner sig i deras väg; men disciplinen återhåller dem, och man tilllämpar på tjufven hela krigslagens stränghet. Under italienska fälttåget hade två kroater i en bykyrka stulit några föremål af obetydligt värde, hvilka de tänkte använda såsom säkra talismaner mot de fiendtliga kulorna: de blefvo arresterade, dömda iuom eu timme af ett krigsråd och fusiljerade fem minuter efter domens afkunnande. År 1864 lät general Gablenz i herligdömet Slesvig äfven fusiljera en soldat, som togs på bar gerning då han begick en stöld. Man måste använda den största energi för att hålla tillsammans dessa horder, som äro så söga skilda från barbariet. I ryska armen är man lika!edes utan medlidande för tjufvar. Ombord på fartyget Kamschalka har jag sett dö under — n: —