Helsingborgs-Posten – 10 januari 1867, sida 3

tiska hafvet, och samma ställning intog Preusen till Fronkrike då det i Juli 1866 slodutanför Wiens portar. Bismarck uttalar sig visserligen på ett mycket vänskapligt sätt om Frankrike, men det ligger dock en god dosis bitternet i hans ord. Frankrikes iablandning gjorde sig i synnerhet gällande till fördel sor Sachsen och Danmark. I förra afscendet finnes ingen anednin till belåtenhet för Frankrike, ty Sachsen blal icke råddadt och kan blilva orsak till ett framtida krig. De vilkor Sachsen nödgats un ierhasta sis, göra dess sjelsständighet till en illusion; det år nu endast ett skuggrike, i hvilkel konung Johan herrskar till namnet men konung Wilhelm rill gagnet. Hvad den andra panklen deremot betr älfar, omröstningen i Nordslesvig, så har genom densamma den princip, hvilken kejsar Napoleon städse med stort estertryck häsdat, erhållit ny sanklion, och just denna bestämmelse i fredstraktaten synes hafva berört Bismarck aldra abenagligast. emedan detta nya element nägot störande ingriper i den politiska roulinen och officiella traditionen: men Bismarck häller dock god min i elakt spel och söker så godt det är möjligt all finna sig i det nya systemet Konung Victor Emannel har alltid utmärkt fig genom att djerft och frimodigt säga sin mening och öfwerlemna alla omfwep och diplomatiska talesätt till fina ministrar. Efter 1850 fade han regelmedsigt hwar je nyårsrag till alla de deputationer, bwilfå han emottog, att Stalien förmodligen inom ås rets slut skulle få tillfälle att börja ett krig för Venetiens befrielse, och med samma uppriktighet har han nu förkunnat, att han ide fan gifwa sitt jamtycke til besparingar i allt för armsen, emedan han är öfwertygad om, att wigtiga händelser före: stå i Europa, i hwilka Jtalien måste spela en rol som öfwerensstämmer med den plats det nu intagit i staternas lev. Sedan rigtat någrantle männa anmärkningar till deputerade kammarens deputation om att parlamentet unmera då fådere neslandets oasfh ängighet war betrygzad, funde egna hela sin werfsamhet åt innitutlonernas förbättrans de, införandet af reformer och utwecklingen af de materiella trafterna, tom han till ven sak, som ce: gentligen låg honom om hjertat, och yttrade föls jaute: Jag har på sista tiden hört mycket tal om befparingar. Sådana äro helt wisst ocfå nödmänr diga, men man mäste wäl akta, att ve ide före tagas rer, hwarest de funre medföra de störjta os lyckor, t. er. i armen. Oöfwerlagda besparinaar i krigsminiiterens budget unde lätt hafwa till fölid, aft hela armen gick sin upolösning till mötes. Det förhaller sig möjligen få, att armön möjligen hwarje ögenblick kan blifwa kallad till förswar för landets gränser, men ocksä till att skörda ny ära på andra walplatser. Ikarjekanda. AU och kejsar Frans Josef. Följande berit ttelae omialas både i lidniagen Halia och ingen Liherts. Efter den skarpa strid, som egick slaget vid Sadewa, telegraterade general benedek till kejsar Frans Josef, utan fruktade hans arme icke vore i stånd att motalå oreussarnes unfall och att han linlede en retråtti emot Donan. under hyilken manöver han hoppades att Österrikiska armen skulle kunna vinna några fördelar, som vore i sländ att höja dess moral och gifva den den tillsorsigt, som vore nödvändig för alt kunna våga ett afgörande sleg. Sedan kejsaren läst depeschen, skickade han efter general Hess, hvilken, sedan han deraf tagit del, uttryckte sitt gil llande af Benedeks lan och understödde den med stragisi general Hess aflägsnal sig, keisa till en af sina adjutanter, Jag tror gamle Hess blifvit barn på y Derpå dikterar han följande svar: Ni mäste strida och segra! fia nde! shorö ttelse. LONDON d. 31 bec. (Fr. hir Johnston, hernT I 2 Mm — 111 FY U1 1