Helsingborg. Den 10 Januari. Ten bekante författaren till Åitonbladets etonomiska artiklar egnar ett warmt förswar åt de enskilta bankerna Förf. betonar omöjligbeten för banlerna att lemna långa lån, på billiga wilfor och mot måttlig fäterbet. oo Utt bänkerna bära sig ich lemna god uttelning är i förs:d tanfa ett glädjande bewis på att de sfötas wäl och affärs messigt. Lika nisst som man mäs:e gifwa fört. rätt i hans pästående, utt atlmänteten i ren oms ständiaheen att bonferna gifwa betyclig winst åt fina inty cessenter eger en garanti för deras solitikct, lika wisst är tet, att winstens större eller miunrre belepp icke är en säter gradmätare på banlernas gagu ur allmännottig synpuntt. Om t. er. en rkank lemnar år fina intressenter en uttelning af 28 a 20 proc., få mas:e ven nar turligtwis kallas wäl siött ur lottegarnes sonpratt. men en annan fråga bliv ten, huramita äswen den läntaganre allmänheten har slät fill petätenbet. Flera af te enstiltca bankerun ega i tdetta afseente, tro mi, något på sitt samwete. De hafwa i sin cbegränfare sedel utgifningsvätt F) en få stor före men, att te wäl iunde i någon men modificra re stränga principer, som följas, såwäl i afscende på länens billigbet som utläningetiren. En blond följs terna af att banicrna bära fig för wäl, efter mes unrra och fatna tilltäcklig teninmnrens, är: inte fotens obewekliga orörlighet. Så junart nägen fris utbryter i utlandet spörjes hos of ress aterwerkau, om ide i annat, få ätminstone derutt att enstilca banterna höja sin utlåningsränta, och exempel I false nas ide, att tenna förböjra ränta bidebålles efå ändrad långt efter vet tistontet på de siörre aff platserna i utlundet rergått till det normala. J mot tjats till förf. i Aftonblaret tro mi, att den nu pågående Vagttationen mot banferna ide upoiiätt af afunt och ide heller äsyftar de enstilta bans lernas vnin. Den är en gifwen följe deraf att ensfilda bankerna, åtminstone i landsorterna, be mägtigat fia all lånerötelj jemjöreljewis oletydliga, fom n sparbanterna; affärsmän, lanttmän, inenitriitte re alla måste de begagna ensk. banterna såsom medi um för sin rörclse, ehniyu bankerna för alla olikartade behof uppåi:äfla lika wilfor. Dettakunnat gå för fia, få länge fom korenän nen fina låncbchof tillfrersställta i hyvethets iörenins garne och invufivien ännu kunde röra sig mer ett mindre kapital, fom, åtminstone hwad hanvtwerför industrien beträffar, til stor bef tillslöt ren ur pris vata täller: men den tiv har kommit, vå on bröts ning mäst, inträffa. Åwad Ai tenblat ört fattaren benämner agitation mot cuskitra banferna är eu daft en naturlig tendens hos wi Ssa läncbehöfwanre intressen att emancipera fig srän enskilda banlerna och genom aesociation bereda fig läneanstalter ar den organisation, fom bäft passar för arten afder ras werksamhet. Näågot annat äsyfta ide ve rörelser, fom här och hwar i lande: försports för äftdrommande af lant tbrutsbanler och s. k. föll banker. Dessa röreljer äro ännu i fin uppkomji, men allt häntyder på att de i en ide alltför ut: lägsen framtid skola utweckla fig och bära frukt. De måtta ide något dörshugg åt te enstilda bankernas existens, men det är möjligt, att te, utan att upphäfwa enskilda bankernas förmåga att bära fig, rock skola medföra någon inskränkning i de höga uttelningarne, och retta bör få mycket mindre beklagas, som ret allmänna intresset med sitt anjpråf på billigt kapital wäl måste få anses högre än bankaktieegarnes intresse med sitt anspråk på höga uttelningar. En annan sak, fom Aftonbladets ekonomiska författare uppträder emot, och vet med rätta, ar wissa tioningars lättsinniga maner att utfolvortera ryften om tilldragelser inom affärswerlden. I detta ) Man må ide stöta fig på detta uttryck; en gräns är wisserligen fatt för de enstilda bankernas rätt att utstäppa sedlar, men denna gräns är fatt sä högt, att omtankan för deras egen fälerhet förs bjuder dem att nägonsin begaana fia af fevelutaifs AN area gt Lit, :nCcCe un-alug a Ä HH — twes HEN