Helsingborgs-Posten – 29 december 1866, sida 3

ryggen till damerna derinne och icke längre. behölver af höfligbet forstilla sis, rot i hans ansigte, som röjer alt han derinne ensam med Kammarrådinnan och hennes dotter redan mer an en gang stött på handaripliaa bevis på huru mycket Fröken Clara har gemensamt med sin mosder. Han vinkar ifrigt ut åt finaes der naträdzärder, och arm i ara begisva sig våra tre. vänner till det öfriga sälskapel. Och kommer jagz icke ofta, så är skulden icke min! sade Kammarrädet. Hvems då? Ty kontorsgoromälon kunaa icke upptaga honon så mycket, att han icke skulle halva tid öfrig alt besöka sin dotter. Hvad är det då som kan hindra honom? Det är således åter hon, hvilken som, Cancellisten säger, hvilat som en tung dimma öfver Kammarrådets hela lif, som han förutser skall sörhiitra för honom afven denna glädje. Hon skull icke stänga honom inne eller förbjuda honom ali besöka Franciska: visst icke. När hon märker huru stor glädje det år för honom all komna dit, skall hon, så ofta han går ut, om det ock endast är sor alt ova ett ark pappet eller en cigarr, fråsa honom om han ålerigen skall åstad till Franciska; och så, i fall han svarar nej, finner hon det -bra besynnerligt alt han icke skall dit izen, och om han svarar ja finner hon det iexe mindre besynnerligt att han nu skall dit ixen. Och så skall hon go honom pikar och småskratta inop med Clara och kort såizdt, med tusen knappnålsstyng martera det stackars lält sårbara Kammarrådet samt så lunda för honom förbittra både hemmet och gladjen att gå annorstädes hän. Ålt allt detta kommer att ske vet han mel en visshet härom som gör det omöjligt för honom att lofva alt dagligen besöka sina barn. Det är en god själ, du lilla Kammarråd! I detta ogonblick, då du tydlizare än någonsin känner all Fruns jernspira, som så ofta och på så mångahanda sätt tyngt på diz, skall afspärra dig från din enda glädje, till och medi detta ögonblick uppstår icke i ditt sinne den aflägsnaste tanke på de vinkar husläkaren, som vet, att det organiska felet i Fruns hjerta knapt skall tillåta det alt slå ännu ett år till; och som då han blott intresserar sig för detta enda felet i Kammarrådinnans hjerta och forbiser alla