Helsingborgs-Posten – 20 december 1866, sida 3

de händelse vid Castle Garden, den plats det alla emigranter landsättas. Som vanligt ha ie vid landstigningsplatsen samlat sig en mängd personer för att erbjuda emigranterna logis och utdela adresskort till dem. Den ene söker öfverrösta den andre och omtalar alla de fördelar som de resande hafva genom att logera hos honom, de goda rummen, det billiga priset, det fördelaktiga läget o. s. v. En medelålders man, mycket väl kladd och medförande flera koffertar och reseffeiter, var isynnerhet omringad af des a logisbjudande personer, men afvisade dem alla, förklarande att han redan förut bestämt sitt lo-is. Vär resande vänder sig derefter till en s. k. åkare, för att ackordera med denne om sina sakers transporterande till något hotel, då han ånyo blir tillfrågad af en person om han icke vill taga rum af honom. Den resande gifver ett ho:t och snäsigt svar på eagelska, men i detsamma han vänder sig om uttalar han för sis sjelf på svenska en duktig ed öfver att ej få vara i fred, ete. Den person, som sist tilltalat honom, hör detta och sager mycket höflist till vår resande, äfven på svenska: ursäkta mig, jag hör herrn är svensk; vi äro då landsmän; törs jag fråga från hvilken trakt iSverige herrn är? Den resande, blidk-d genom den artiga ton hvari han tilltalas, uppgisver detta jemte silt namn; den frågande studsar förvånad, men sedan han hemtat sig efter öfverraskningen börjar han samtala med den resande, och resultatet af samtalet blir den kära upptäckten att de båda samtalande ärv bröder. Den som erbjudil rum åt den resande prodren har för 15 år sedan lemnat saderneslandet och begisvil sig till Kalifornien, der han lyckats samla en liten förmögenhet, och har nu med densamma etablerat ett litet hotel i Newyork. Att den resande brodren tog logis hos Lonom faller af sig sjelf. Den franska handelsverlden är för närvarande i stark rörelse i anledning af de upplysningar, hvilka erhållits om ett storartadt bedrageri, som begåtts i en silialafdelning af Frankrikes bank. Genom detsamma har fråntagits banken icke mindre än 700,000 francs, hvilka dels blifvit bortslosade på spel, dels gätt öfver i händerna på några listiga bedragare, för hvilken kassören i banken var ett redskap. Bedrägeriet har försiggått i bankens filialatdelning i Poitiers. och blifvit utfördt under loppet af tre år af bankens kassör Lamirande. Denne har i åtta år varit kassör i banken, hvilken post han, såsom ofta händer, erhållit icke till följd af sin egen duglighet utan genom sina samiljrelationer. Hittills har bankens direktör dock iche haft något att anmärka emot honom, oaktadt hans privata lif icke var hederligt: han spelade högt o. s. v. Bedrägeriet har till största delen försiggått på det sätt, att Lamirande efter hand ullagit större summor af bankens behållningar i guld och sillver. Till dessa behållningar hade han väl icke sjelf tillträde utan att direktören var tillslädes, men man förmodar att stölderna skett vid de tillfällen, då penningsäckarne stodo i kassörens kontor, innan de nedfördes i källrarne. Först blefvo säckarne med silfver angripna; af hvarje säck på 1,000 srancs uttogos 200 fres, hvarefter säckarne åter blefvo tillsydda och försedda med: de vanliga etiketterna. Derefter kom turen till säckarne med guldmynt på 20,000 fres, hvaraf ettdera det mesta eller hela innehållet uttogs och ersattes med silfvermynt. Af 800 säckar med 1,000 fres i silfver var ur hälften borttagen omkring en femiedel. Det är märkligt, huru dålig revisionen varit, då den kunnat förbise dylika brister; och ännu ett par månader innan Lamirande arresterades hade hans bedrägeri varit nära att upptäckas under en revision. Vid denna var han sjelf tillstades i källaren, medan enskilda säckar med guld o ch silfver blefvo upptagna för alt vägas. Han uppträdde vid detta tillfalle med ett lugn och en kallblodighet, som icke kunde annat än aflägsna