Helsingborgs-Posten – 20 december 1866, sida 3

skrattar, men det vet han, att han aldrig i sin lid sett honom så upprymd och väl tillfreds, säledes måste det väl, åtminstone för ögonblicket vara något godt i den förlofningen; och då han sjelf är en hjertans beskedlig karl och skratt är elt af de få goda ting i verlden som äro smittsamma, så dröjer det icke länge innan han stämmer in med; och der gå nu de båda stora karlarne och skratta så gladt och minneslöst, som ett par skolgossar under ferierna. Emellertid kommer Cancellisten i en allvarligare stämning, då han narmare länker på, att Römer måste ha danat sig ca alltför fördelaktig föreställning om Fröken Clara deraf att han flyk tigt sett henne i societeten eller på en bal. Han skall säkert finna henne lika skön på nära håll som på afständ, lika älskvärd som han föreställt sig henne, Han är ung, lätt enthusiasmerad, oca — Cancellisten håller så mycket af Paul Röner, att han ingalunda vill hafva honom till svåger. andra sidan vill han ogerna nedsätta sin tillkommande svägerska i någons omdöme; han vill ogerna säga, att hon, ehuru ung och skön, är ingen bit behagligare än Kammarrådinnan, för hvilken Paul hyser en så deciderad afsky. Derföre kommer han fram med några dunkla vinkar och mystiska häntydningar, går med ett ord så fint omkring saken, att han icke vidrör den alls; Paul Römer nickar mycket menande till allt hvad han säger; men då cancellisten till slut frågar honom, om han nu förstår honom, så får han bekänna att han icke fattat ett enda ord, och så börjar skrattet ånyo. Cancellisten inser nu att det blir nödvändig!