Helsingborgs-Posten – 20 december 1866, sida 2

omordenlligt vigtig att den upptager alla hennes tankar, så att fadrens berättelse slår som en tom klang mot hennes öron utan att kunna tränga ditin. Då han slutligen omtalar huru han, efier att hafva sofvit under mesta delen af hemfården, vaknade. då man höll på Kungens Nytorv, då vaknar också Franciska upp som ur en dröm. Den svarta snodden har till ingen nytta skurit en djup röd strimma i hennes fina hals: hon har icke hört det minsta af allt det sadren berättat. Ja han skulle blifvit lycklig och lugn, han som siår ensam deruppe på vallen och stirrar ned på de ogenomträngliga fönstren, om han som vi, kunnat kasta en blick icke blott in i rummet utan också in i Franciskas hjerta: om han sålunda vetat, huru det kom sig att Fruns förebråelser för ouppmärksamhet den astonen för första gången icke voro ogrundade, och hvarföre hon var så glad då hon ändtligen nådde sin lilla kammar och blef ensam med sitt hjertas hemlighet. Posten uppe på vallen, han som länge gått otåligt fram och tillbaka och länge undrat öfver, alt någon kan frivilligt vilja gå skyltvakt utan att vara tvungen dertill, blir aflöst och den nya posten får också tillräcklig tid att undra öfver Cancellistens uthållighet, Han väntar till hvarje ljus i första våningen är slackt och innan han går ber han innerligt till Gud, att Han vilte böja Kammarrådinuans sinne och göra henne god och vänlig mot Franciska, blott ett balst år — blott ett par månader ännu. — — —