Helsingborgs-Posten – 13 december 1866, sida 3

djerfra blick motte hennes, så skulle han icke yttrat de mar svardiga orden, Clara säulle icke hafva tydt dem oriatigt. Fröken Lise icke förargat sig sjuk olver dem, och Randers kavaljerer skulle icke i ire hela dagar måst sakna anblicken al sladeas lornämsta skönhet. Det lyckas Cancellisten att erötra ett bord i concertsalen, oen då hettan gör de mest svalkande förfriskningar till de mest valkomna så requirerar han glace, Clara roar sig med att lyssna till requisitionen, huru den går från Cancellisten till uppassaren, itrån denne till conditorn och som ehuru den iaÅ den når till köket blifvit förvandlad till -vier Hiis, dock blir förstådå och har den åsyftade verkan att sramskaffa fyra stycken små, högst förfriskande isaerg. Hvem helsar du på? frågar Kammarrådinnan plötsligt Franciska, och verktigen har hon nickat så vanligt och förtroligt, att Cancellisten icke år säker på om icke han sjelf äfven varit tanklös nog att instämma i frågan: -lvem helsar du på? Säkert är åtminstone, att hans sramälstrackta hufvud ocn uppmärksamma blick ställa på Frenciska en val så ifrig fråga som Kammarrådinnans. Clara har goda ögon och har redan upptäckt föremålet för all denna nyfikenhet. Det är den gamle skriflararen i vindskammaren, Franciskas protege, infoll hon skrattande. Cancollislten kastar sina blickar åt sidan, och då han på afstånd bemärker en gammal hvithårig man i en luggsliten svart frack, tar af sig hatten och helsar på honom så bekant. och med en så förnöjd uppsyn, att gubben håller på at gå bort och tala några ord med den unge man